Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
många år efter Kristians fruktansvärda utrotnings-
försök.
Denna herremakt, som krossats i Norge men fort-
lefde i de båda andra rikena, var visserligen med om
unionens upprättande. Men det skedde under förut-
sättning, att herrarne genom ståndsintressenas förenande
öfver hela Norden skulle vinna ökad styrka på konunga-
maktens och folkfrihetens bekostnad.
Endast Margareta lyckades med varsam hand
hålla dem i tygeln. Att efter den öfver 100-åriga
oroliga mellantiden återställa hennes enhetsvärk, därför
kräfdes nog en konung med Kristian II:s intelligens
och handlingskraft. Men genom sitt våldsamma grepp
måste han misslyckas. Och då han föll, drogs unionen
med i fallet.
Det var ingen lätt sak för den upplysta viljan —
hon måtte tillika vara än så mäktig — att under denna
gamla unionstid göra sig gällande mot okunnighetens
och råhetens blinda makter.
De högre ståndens vilda lif hade naturligtvis sin
motsvarighet i de lägre klasserna. Dryckenskapslasten
var allmän. Då en hvar bar vapen på sig voro därför
dråp och andra blodsgärningar vanliga. I vissa trakter
var det brukligt, att hustrurna alltid förde med sig till
gillena männens svepning, i händelse den skulle be-
höfvas. Ingen gick säker för stigmän, och farvattnen
vimlade af sjöröfvare. Ännu ett halft århundrade efter
reformationens införande gingo prästerna med knif i
bältet. Icke ens klostermurarne voro för kvinnorna
något säkert skydd mot våld och misshandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
