Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
hvilka gränserna under århundraden förblefvo obe-
stämda.
Sedan landskaps- (fylkes) kungarne småningom
undanröjts, utvandrat i spetsen för vikingaflockar eller
underkastat sig, härskade en enda storkonung öfver
hvartdera af rikena. Men fast denne måste ha varit
mäktigare än sina smärre företrädare, fortfor d ock folket
att styra sig själft i landskap och härad. Lagmännen,
böndernas valde förtroendemän, voro landskapens
egentlige föreståndare och fingo med tiden allt mer
makt och inflytande.
Stormännen, som voro af kunga- och jarlaätt, stodo
väl öfver menigheten i heder och anseende, men ännu
ej i någon särskild företrädesrätt, fast de utgjorde
första begynnelsen till adelståndet, som genom hopad
jordbesittning blef en för nordisk frihet och samman-
hållning ödesdiger makt. Egandet af gods och guld
skulle naturligtvis här som öfver allt i världen förenas
med makt och härlighet. Ännu måste imellertid bära-
ren af ett äradt namn häfda dess anseende eller ock
skattas lika eller mindre än en man af ringa ätt. Det
fans egentligen endast ett stånd, bondeståndet, hvartill ock
(såsom boende) räknades köpmän och handtvärkare.
Och det gamla hedersnamnet bonde, som betecknade
en friboren man och medborgare, bars ännu länge
högt af folket.
Konungarne valde väl hälst sina närmaste tjänare ur
ätter, hvilkas trohet pröfvats under lång tid. Men då
därtill ej fans någon ärftlig rätt, stodo de högsta plat-
serna vid hofvet och i hären öppna för hvarje friboren
man. Ofta föredrog imellertid bonden det otvungna
lefnadsättet på sin egen gård framför en mera bero-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
