Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II2
Fadern hade visserligen makt öfver sin dotters
hand, men sällan blef hon bortgift mot sin egen vilja,
liksom det ock var sällsynt, att han försköt eller ut-
satte sitt nyfödda barn, hvartill han i tidens råa anda
egde laglig rätt. Sedan flickan blifvit hustru, behand-
lades hon vanligen med försynthet och åtnjöt som
husmoder särskild aktning.
Trälens lif och lem berodde af husbondens god-
tycke. Sedan isländaren Kettilbjörn nedgräft en summa
pängar, dödade han de därvid behjälplige trälarne,
endast på det de ej måtte yppa hemligheten. I de
gamla lagarne likställas dessa djupt föraktade människor
med djuren. »Gör oxe eller träl skada, skola endast
halfva böter gifvas, och dräpes träl, skall samma ed
afläggas som då annat få dödadt blifvit.»
Icke desto mindre var trälens ställning i Norden
dräglig i jämförelse med slafvarnes hårda behandling
i södra Europa under samma tid. Han kunde i många
fall genom eget arbete på mellanstunder förvärfva egen-
dom och sålunda småningom varda i stånd att friköpa
sig. Vid de stora årshögtiderna, vid fäster, bröllop
och gästabud kunde trälarne få deltaga i fribornes
rättigheter, upppassades och behandlades då jämte sina
husbönder lika med öfriga gäster, och förnärmelser
mot dem bestraffades såsom hade de tillfogats en fri-
boren man.
Frigifning skedde genom köp antingen af trälens
släktingar eller af honom själf, om han haft tillfälle att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
