Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
det måste vara en viktig uppgift för praktisk freds-
värksamhet.
Här böra skandinaverna kunna mötas, så mycket
hällre som det gäller deras eget blod, de ståndaktige
försvararne af deras språk och kultur vid Nordens
södra gräns.
Det som enar försvagar det som skiljer. Så kunde
nordslesvigarnes sak gifva uppslag till bättre förståelse
trassliga inbördes affärer.
Ed
Däraf skulle följa ökad ömsesidig aktning, särskildt
behöflig mellan svenskar och norrmän — främsta vilkoret
för fruktbärande samarbete.
Förr tyckte svenskarne icke om någon tvångsunion
och torde i sinom tid icke förundra sig öfver att norr-
männen nu tycka på samma sätt. Visserligen tål jäm-
förelsen vid inskränkningar. Andra tider andra seder.
Men andan är den samma. Rösten är Jakobs röst,
men händerna äro Esaus händer.
Brödrafolksjoller står nu mera lågt i kurs. Ömse-
sidig respekt — se där krafvet för fredlig uppgörelse.
Om danskarne såsom medlare kunde göra detta
begripligt för svenskarne! Det vore en välsignelse för
de tre grenarne af samma stam. Men det borde icke
dröja länge.
Det gamla svenska stormanspöket går igen — det
går fram med fosterland och frihet högt på sin sköld.
Men själviskheten leder dess steg. Våld är dess väg
till Norge, väld är dess skydd mot Sverges idogsmän.
Man må hoppas, att öfvermodet icke bringar det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
