Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
därhän, att ropen på kung Kristian ännu en gång
skalla öfver Norden i ett samladt dån, så att inga
medlande röster längre kunna göra sig hörda.
rk
Måste Nordens historia nödvändigt sluta med ett
väldigt fall, med dunder, eld” och brak i blod och
spillror, så kunde denna undergång i storvulna drag
synas förebildad af häfd och saga.
Margaretas värk föll med Kristian Il, Gustaf Adolfs
med Karl XII, Gudarnes makt med Ragnarök.
Den omsorg och kärlek, åsatrons gudar visa
människorna, ådraga dessa de grymme jättarnes hat
och förföljelser, mot hvilka den blixtslungande Thor,
Odens son, är en »folkens räddare». Gudarne äro
jordens och himmelrikets behärskare. Men själfviskheten
tränger sig in i deras krets och dödar den rene Balder,
allas älskling. Nu tåga de ut från Valhall till den sista
striden mot sina skyddslingars hätske fiender. Alle
gudarne stupa. Hafvet stiger öfver sina bräddar. Solen
svartnar. Stjärnorna försvinna från himlen. Lågor bryta
fram öfver allt. Hela världen går under.
Men sagan framställer ock en löftesbild om upp-
ståndelse till fred och samdräkt.
Ur förödelsen framträder en ny värld, där rättfärdig-
het och heliga lagar råda. Jorden stiger åter upp ur
hafvet, härligt grönskande, säden växer på osådda
marker och all nöd tager en ände. Efter den stora
världstriden är det icke längre Oden, som intager
högsätet. Han har måst träda tillbaka för den gode
Balder, som nu blir medelpunkten i utvalde gudars
församling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
