Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VI. Saga om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hördes vid dess dödskamp, att hela stufvan.
skälfde. Derpå vände Ragnar sig ora och
drog hort; då trallade honom en blod- (etter)
stråle emellan skuldrorne, men den klädning
han har, beskyddade honom så, alt han ej fick
någon skada deraf. De som voro i stufvan
vaknade vid gnyet och gingo ut. T ho ra såg
då en stor man gångande hort från stufvan,
och sporde honom efter namn, och hvilkeu han
ville linna. Han stannade då och kvad:
Vågat liafver jag nu lifvet,
Visa och fagra kvinna!
Fältets fisk (ormen) jag öfvervann,
Femton vintrar (år) gammal;
Snart skall till döds jag biten varda,
Om ej spjutet smyger
Hårdi till den ringlade
lledelaxens (ormens) hjerta.
Derpå gick han bort, och talade ej mera med
henne; spjutet lät han hiifva kvarstående i
såret, men skaftet tog han med sig. Då Thor a
hade hördt detta kväde, förstod hon klart livad
han sagt om sitt ärende och huru gammal han
var;oeh öfvervägde hon nu med sig sjelf, hvem
han väl kunde vara; visste dock ej säkert om
han var af menniskoslägt, eller icke, förty hans
växt förekom henne, i förhållande till den
ålder han hade, så stor, som sagan skildrar oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
