Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VI. Saga om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon fara ensam, och dock skall ingen
människa följa henne.” De drogo nu af, och när de
fcommo fram till gården, betraktade de Kraka
noga, och förekom hon dem så däjlig, att de
ansågo henne utan like. Då framförde de
deras Konungs helsning och huruledes hon skulle
vara utrustad. Kraka öfvertänkte hvad
Konungen hade talt, och huruledes hon skulle
göra sig färdig, men Grima höll det för
ogörligt, och trodde fullt och fast, att denne
Konung icke måtte vara klok. Kraka svarade:
”Visst må han så hafva talt, att det låter sig
utföras, så framt vi eljest förstå, hvad han
syftat till; dock! visst är det, att i dag vill jag
icke följa med er, men i morgon bittida skall
jag komma till edra skepp.” Derpå drogo de
bort och förtäljde Ragnar utgången af deras
sändning, och att hon ville komma till dem.
Öfver natten stannade Kraka hemma, men om
morgonen helt tidigt sade hon till gubben
(G rimas man, som hette Å k e), att hon nu
ville draga till Ragnar, ”men dock måste jag
först,” sade hon, ”göra någon förändring i min.
klädsel. Du har ett fisknät, det vill jag veckla
om mig, och utan på det låter jag mitt hår
fritt falla, och är jag då ingenstädes bar; sedan
vill jag smaka på en lök, och är väl en sådan,
litet födande, men man kan dock märka att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
