Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VI. Saga om Konung Ragnar Lodbrok och hans Söner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem; ty så modiga äro de, att de då genast
tro, att de hafva vårt öde i sina händer; men
derpå skola vi plötsligen anfalla dem från alla
sidor; kon skall gå framför hären, ocli jag
hoppas, att de icke skola kunna hålla stånd för
hennes vrålande.” Så skedde nu. Så snart
bröderne sågo Konung E y s t e n s liär, syntes
det dem, som de icke hade med öfvermakten
att göra, utan förmodade de, att der icke vav
mera manskap. Men strax derpå kom hela
hären ut ur skogen och Sibilja blef lössläpt.
Hon lopp framför hären och vrålade fasligt,
och uppkom der ett så stort gny och sådan
förvirring bland krigsfolket, som hörde det, att
det började slåss inbördes. Endast begge
bröderna bibehöllo sin fattning. Men den onde
anden ihjälstångade mången man ined sina horn,
och änskönt Ragnars söner voro dråpeliga
män, kunde de likväl ej hålla stånd både emot
så stor öfvermakt och emot trolldomen. Detta
oaktadt gjorde de dock ett liårdt motstånd, och
värjde sig, till deras stora beröm, både väl och
manligt. Erik och Agnar voro altid främst
i hären, och ofta gingo de igenom Konung
Eystens skaror. Na föll Agnar; då Erik såg
det, kämpade han på det dråpligaste, och
aktade ej på, om han slapp derifrån med lifvet
eller icke. Till slut blef han öfvermannad, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
