Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VII. Saga om Ketil Häng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
näringsfånget derstädes var fiskeri 7). K e l i 1
sade sig då vilja färdas ut derpå, på det lian
icke skulle blilva ansedd som oikesiös.
Hallbjörn tillböd sig alt fara med honom; men
K e t i 1 svarade alt han väl kunde komma ut
med att ensam ro bålen. ”Sådant är orådligt,"
sade H a 11 b j ö r n, ”men ditt beslut är ju
be-stämdl; tre fjorder vill jag nämna lör dig; den
ena heter Nasstefjorden, den andra Midfjorden,
och den tredje Vidtadsgjafe, och är det nu
längesedan jag for ut af de tvänne, och då var
det eld i bägge bodarne. Den sommaren
färdades Ketil till Midfjorden, och var der än
eld på det sagda stället. Inerst i viken
der-af fann Kelil en stor bod; men bonden
(cga-ren) var icke hemma, när Ketil kom. Der
såg han en stor fångst, och stora grafvar
uppkastade i jorden, och han ref upp allt som låg
i dem, och vräkte det hit och dit. Han fann
deri stycken af hvalar och hvita björnar,
skjä-lar och hvalrossar, samt åtskilliga andra djur S),
men på bottnen af hvarje graf fann han äfven
insaltadt menniskokött, som han jemte det
öf-riga kastade hit och dit omkring sig. Emot
aftonen fick han höra en stark åregång
(Kal-rodd), hvarpå han gick ner till sjön. Dodens
egare rodde då till lands; han helte Sur t, och
var mycket storväxt och af ett bistert ulseen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
