Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VII. Saga om Ketil Häng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dom för siLt sur, än af tillrättavisning* Kelil
kom du in i hålan, och sade sig kunna liiku
sådana, och bad om smörja (salva), då han
ville förbinda hans sår. Trollen drogo sig
längre in i hålan; men Ketil rock yxan ulur
saret, och gaf Jotnen banehugg dermedj
livar-jiå lian gick åter till sin bod, lastade sin båt,
och for sedan hem. Hallbjörn log väl emot
honom, och sporde om han blifvit varse någon
under tiden. Ketil svarade, alt sådant icke
in träffad t; h varefter H a 11 b j ö r n anmärkte, att
hans händer voro mycket blodiga, och ändock
hade allt fredligt aflupit, hvilket Ketil
bejakade.
3. öm hösten, förrän vintern inbröt,
utrustade Ketil åter sin båt. II a 11 b j ö r n
sporde, hvad som skulle uträttas, hvarpå Ketil
svarade, alt han ärnade sig på liske. H a
11-b j ö>r u sade, att det var tvärtemot folkets
sedvana, och att om han gjorde det, så vore det
utan hans tillåtelse. Icke dessmindre for
Ketil, och du han kom nordan upp i fjordarne,
öfverfölls han der af ett oväder, som kastade
honom ut i öppna hafvet, så att han icke
nådde hamn, ulan blef väderdrifven emot några
klippor nordan om Finnmarken. Ilan landade
der livarest klipporna skiljde sig, fastgjorde
båten, och lade sig att sofva, men vaknade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
