Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VII. Saga om Ketil Häng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han icke kunde det, i anseende till vinterns
stränghet och den elaka väderleken: dessutom
var Finnkonungen Gu se liggande ute på
sko-garne. Om våren rustade Brune och Iv e t i 1
sig till afresan. De drogo då af frammanför
fjordarne, och när de åtskiljdes sade Brune:
”far du den led, som jag anvisar dig, och icke
genom skogarne;” hvarpå han gaf honom några
skjutredskap ocli en brodd (pilspets), som han
bad honom begagna, om han skulle finna sig
nödsakad dertill. Sedan åtskiljdes de, och
Brune for hem. Ketil sade för sig sjelf:
”hvi skulle jag icke draga den kortaste vägen;
icke bör jag rädas för Brunes skräckbilder;”
hvarpå han tog af Öfver skogen. Der såg han
en stor snösträcka, och en man komma
färdande efter sig på en släde med tvänne renar
för. Ketil hälsade honom med delta kväde:
Stig du af kälken (släden),
Renarne hejda,
Som så sent färdas!
Säg, hvad du heter?
Den andra svarade:
Guse kalla mig
Tappre Finnar;
Ilela folkets
Höfding är jag.
Filvita Dtl. /|.de Haft. B
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
