Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VII. Saga om Ketil Häng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han steg nu på sina skidor, och for upp
genom dalafne, och vidare genom skogen till
Jamtaland (Jämtland); så östan öfver
Skalk-skogen till Helsingialand (Helsingland), och
så östan öfver Eyskogen (Öskogen), som
åtskiljer Gestrikland och Helsingland, och är 20
raster iG) lång och 3 raster bred, och
äfven-tyrlig att färdas genom. Vid skogen bodde en
man, som helte Thorer; han tillbjöd sig att
följa Ket il, och sade alt några
illgernings-män (löfvare) lågo på skogen, hvilkas
anförare hette So te, och var en svekfull och
handfast man. Ketil sade, att han icke befarade
något ondt af dem, och begaf sig sedan in i
skogen; han kom till So tes stnfva, men han
var icke hemma. Ketil gjorde upp eld åt
sig, hvarpå So te kom hem, men hälsade icke
på Ketil, utan satte fram mat för sig. Ketil
satt vid elden, och sade: ӊr du en gnidare
på mat, S ote?” Sote kastade då några bitar
åt Ketil, och när de voro mätta, lade
Ketil sig ned framför elden, och snarkade högt.
Då sprang Sote upp, men Ketil vaknade,
och sade: ”hvarför pysslar du här omkring,
Sote?” hvarpå denne svarade: ”jag blåser upp
elden, som nästan var utslocknad.” Ketil
insomnade åter, men då lopp Sote på nytt upp,
Första Del. 4 de Haft. C
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
