Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o VII. Saga om Ketil Häng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manstarkt följe mot Framar; men K e t i 1
ville icke det. ”Då vill jag sjelf följa med,”
sade Bödmod; detta tillät Ii e t i 1 och de
drogo till Århögen. Framar hegaf sig
larmande till högen, der Bödmod och Ketil,
med en mängd folk förut infunnit sig, hvarpå
Fra m a r kungjorde bolmgångs- (enviges-)
lagen. Bödmod höll skölden för Ketil, men
icke för Frama r, hvarför denne sade: ”då skall
du vara min fiende i stället för (att vara) min
son.” Bödmod svarade, att han hade
upp-liäft slägtskapen dem emellan genom sin
trolldom. Inan de började enviget flög en örn utur
skogen till Framar, och slet kläderne af
honom. Då kvad Framar:
Ond är örnen till sinnet,
Ej jag för sårnad kvider,
Sina gula klor spänner
Han nu i blodådror mina;
Gläds han i hoppet,
Hvad kan han förut vela ?
Ofta har jag örnen fröjdat:
Roffoglar väl mig känna.
•Då anföll örnen honom så häftigt, att han
måste försvara sig med vapnen, och kvad han
då:
Viftar du vingen,
Vapen vill jag dig lofva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
