Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiden fram till jul. Då lät Konungen görai
kunnigt, att han ville gifva julgåfvor, likasom
hans fader hade gjordt; sägande sig derigenom
vilja vinna sina mäns hyllning. Om julaftonen
kommo alla för att emottaga gåfvorna,
undantagandes An. Konungen sporde, hvarför icke
An kom att taga emot gåfvan; ”han skall
också hafva en, likasom de andra,” sade han.
Detta hlef An förkunnadt, och han stod då
lipp och yttrade: ”mig synes det godt att
mottaga guld.” Mannen bar sig icke skickligt åt,
då han trädde fram för Konungen; och Yar
han förskräckligt stor att åskåda. Konungen
frågade: ”hvad var orsaken till, att det
brakade så starkt, An! när du gick hit in genom
dörren första gången?” ”Min båge, svarade An;
ty så liten var dörren till Er sal, Konung! att
min båge böjdes aldeles tillsamman, då jag
hade den på skuldrorna, förrän jag kom in, och
det klingade högt, då den slapp in genom
dörren.” ”Du skall, sade Konungen, heta A n
Bågböjaren 3).” ”Hvad gifver du mig i
Jiamnfäste?” frågade An. ”Iiär skall du få en
guldring,” svarade Konungen, ”som både skall
"Vara namnfäste och julgåfva, ty jag hörde livad
du yttrade förut; du måste visst vara en
myc-stark man, så stor som du är.” ”Nog tror
jag>” svarade An, ”att jag är ganska stark, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
