Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vände sig till den, som satt honom
närmast, och säg på honom. Detsamma gjorde han
med alla i salen; for Konungen stod lian längst;
sedan gick han fram till Thor er, lade
svärdet fram för honom på hordet, och sade sig
icke vilja hafva det. Man skrattade mycket
deråt, men T h o r e r var mycket illa tillfreds
dermed. Då bröderne sedan åter träffade
h varandra, sporde Thor er: ”hvi betedde du
dig så fånigt, min broder! och helt annorlunda
än jag förmodade.” ”Jag tänkte på,” svarade
An, ”hvem af Konungens inän jag kunde hafva
någon heder af att dräpa, och jag fann då
ingen; men jag såg längst på Konungen, emedan
jag var mäst villrådig om jag skulle dräpa
honom.” T hor er sade: ”du är aldeles rasande,
Konungen är ju välvillig emot dig.” ”‘Ej
be-liöfver du tala om honom,” yttrade A n; ”jag
tror att i hela Norrige icke finnes värre
men-niska än denne Konung.” Dermed var deras
samtal slut. Det led nu närmare mot våren.
Konung I n g j a I d lät då stämma till Ting.
Han stod upp på Tinget och talade sålunda:
”Det är allom kunnigt,” sade han, ”att min
fader är död, och jag områder detta rike, ocli
vill jag förty göra allom veterligt, att jag vill
gifva ersättning till alla dem, som jag gjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
