Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lian icke brydde sig om lians tal. Konungen
gick i land, och landthären kom nu emot dem;
de möttes vid en skog och slogos. A n stod
upp och gick till skogen, satte sig på en
stubbe, och spejade derifrån öfver bägge härarne,
hvarvid han såg alt tvänne baner buros
framför Konung I n g j a 1 d s bröder. A n sade då
för sig sjelf; ”hvi skall jag icke laga det
beslut, att lijelpa Konung Ingjald, oaktacLt han
likväl har det minst af nöden, när han sjelf
önskar det; jag vill skjuta, och har godt hopp
om, alt tiälfa; ty den som gaf mig bågen och
dessa pilar, sade att jag skulle skjuta visst, och
det var dvärgen, som jag råkade i skogen på
Rafnista, och uppgjorde handel med den
gången folket trodde mig vara för altid
försvunnen. Jag vill nu pröfva detta redskap,
hvarmed han löste sig och sitt liufvud, då jag
hade kvartrollat honom utanför stenen 6). Ilan
sade, att jag skulle skjuta tre skott, som skulle
förskaffa mig namnkunnighet, och ett skott med
livarje pil.” Derefter sköt han, sigtande på
den ena af bröderna U 1 f, och pilen flög
igenom honom, och i en buske bakom honom,
och genast föll baneret. A n återhämtade
pilen, och skyndade sig till skeppen; och när
männerne sågo livad som skedt, sade de till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
