Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
före; ”och om så är, som jag anar,” sade han,
"att din dotter är hafvande, så kan ingen
annan beskyllas deiiför, utan vill jag vidgå, att
jag är fadren; och om det är ett pillebarn, så
sänd det till mig när J spörjen, att jag har
fått en stadig vistelseort, och denna ring skall
då följa såsom ett kännetecken; men om det
är en flicka, så må du sjelf draga omsorg för
henne.” Derefter drog han sina färde, österut
åt skogen. Der låg en stigman (yöfvare), vid
namn G a r a n, Som nu A n om dagen gick
fram efter skogsvägen, såg han att en man gick
framför honom, som hade en svart sköld, hjelm
på hufvudet, en båge i handen och ett
pilko-ger på raggen. När han fick se den nykomne
(An), afsköt han strax en hvässad pil mot
hans sköld, som gick ut genom densamma. An
gjorde derefter ett skott, hvarvid han sköt
igenom hans sköld och träffade honom i
armmuskeln, så att han blef sårad. Stigmannen
sade det han tyckte, att han sköt så hårdt det
behöfdes; hvarpå han lade ned sina vapen,
och gick till An, och sporde efter hans namn.
Han svarade alt han hette An. Gar an
yttrade då, alt han hört hans namn förr, och
att han var mycket namnkunnig. ”Jag har
också hört dig omtalas,” sade An, ”och altid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
