Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen på sig. Derpå hörde han något hvina
öf-ver sig; Stigmannen gaf honom ett hugg, men
det träffade svärdet, och det skyddade honom.
Då sprang An upp, och sade: ”icke är du nu
upprigtig, men deremot ganska snar att hryta
förbundet, och jag har icke förbrulit mig
något mot dig; nu kan det hända, att du
kommer att gästa på den högre bondestenen i
kväll.” Det uppstod nu en hård kamp
emellan dem, och bägge sökte att komma afsides
från stenen; men Gar an måste dock omsider
närma sig den. A n steg då på hans fotter,
stötte bägge händerna så hårdt mot hans bröst,
att han föll baklänges öfver stenen, och då
bröts ryggen af honom. A n lemnade honom
icke förr än han var död; livarpå han högg
liufvudet af honom, drog honom ut ur stugan,
och stack näsan i skrefvet på honom, på det att
han icke skulle gå igen (spöka) efter sin död.
Natten förflöt. An stannade der öfver
sommaren, men förnärmade ingen menniska, och lät
icke heller se sig; men då hösten inföll, läste
han igen stugan och drog bort, för att söka
sig en annan bostad öfver vintern. Han kom
en kväll till en rik enka, som hette J or un,
och der höll han sig dold öfver natten. Då
enkan kom in i stugan, sporde hon gästen ef-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
