Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
få vistas bos lionom öfver vintern. A n
sporde hvem han var, och sade att man
näppeligen kunde veta, hvad sinnelag en hvar hade;
emedlertid plägade han icke neka folk mat.
”Jag fordrar icke heller betalning förut,”
tilläde han, ”eller inan jag vet, huruledes du
skickar dig, eller huru underhållet blifver.”
Ivar var honom till hjelp vid arbetet, och
på allt sätt eljest. Då de nu en kväll gingo
hem, tänkte Ivar på ändamålet med sin färd,,
och han löpte till An och högg efter honom,
men An giek hastigare, och tog större steg än
Ivar beräknat, och hugget stannade derför i
jorden i några trädrötter. När A n nu märkte
hans an£all, vände han sig om och sade, att
betalningen för vistandet der, syntes honom
icke vara väl afpassad. A n band honom
sedan med en bågsträng, och dref honom hem
framför sig, hvarpå han satte honom i fjättrar
öfver natten. Då hans folk fick höra hvad som
förefallit, bad det honom att genast dräpa
I-var, och sade att han hade väl förljcnt det.
An yttrade, att det ville han icke; ”ty då
kunde man i sanning säga,” tilläde han, ”att
jag ville vara Konungens fiende, när rigtiga
sammanhanget ännu icke är veterligt; men jag
vill låta stämma till ett manstarkt Ting, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
