Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökt dig?” ”J;ig tror,” svarade han, ”att de
äro hederliga män, och det skola vi förlita oss
på/’ Hon sade, att hon icke trodde, det
dessa män voro att lita på; ”jag anar,” tilläde
hon, ”att de antingen hafva föröfvat någon
iII-gerning, eller hafva det i sinnet, ty så ofta
du går hort från din plats, se de efter dig,
och skifta färg i detsamma.” Han svarade att
han icke trodde det. ”Alen jag är mera
ängslig för din skull, än jag kan omtala,” sade
hon; ”ty vill jag att du går bort härifrån
gården i morgon bittida; och så framt de icke då
företaga sig något, måste det icke vara något
å färde; säg att du skall komma hem till
kvällen, och att du vill gå ensam ut, och i fall
de då gifva anledning till någon misstanka, så
kan man vela hvilka de aro.” An svarade, att
det skulle så ske. Om morgonen gick A n hort
från huset, och när vintergäslerna sågo det,
beslöto de alt passa på och öfverfalla An, och
drogo hemifrån i två afdelningar, med sex
man i hvardera, men sex af gästerne
(spio-nerne) n>) förblefvo hemma och tillika sex
hland huskarlarne, livilka hade låtit besticka
sig; sex af hvardera slaget lade sig i bakhåll
vid den väg, efter hvilken A n skulle
framfär-das. Jorun gick till Grim, och sade att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
