Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o IX. Saga om An Bågböjaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deras utfärd förekom henne misstänkt, och had
lionom draga ut för att utforska det. Han
svarade sig vara beredd der till, hvarpå han drog
ut i skogen med många män, ulan att de
andra visste något dcraf, men de sågo dem
ingenstädes. Det led nu mot kvällen, och det
synles dem då mera nödigt att draga hem
igen och passa på liden, för att hindra allt
öf-vervåld. De kornmo hem; An salt då redan
i högsätet, och såg icke fryntlig ut. När Gr i m
var hemkommen, sade An: ”nu tillkommer
det våra vintergäster, alt omtala deras ärende,
och säga, hvilken död de hade ämnat mig i
dag; jag vet nu er afsigt, och för länge sedan
kände jag edert svekfulla förhållande emot
mig, och icke heller har jag trofasta tjenare.”
De måste hekänna allt. ”Ej vill jag dräpa
tjenärne,” sade An, ”de kunna fritt draga
sina färde, men Konungens män öfveriemnar
jag i min frände’ G r i rn s våld, och ma han
liäfva sin gamman af dem i dag.” G r i m
utlät sig, att det var väl taladt; hvarpå han
drog till skogs med dem, och läl upphänga
dem allesammans parvis vid fotterna i en
galge n). Då Konung Ing j ald fick veta
detta, blcf han mycket iorlörnad derÖfver. T h
o-vev var då kommen till hofvet, men var tyst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
