Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uplandslagens Ärfda B. III — ett bidrag till Erik den heliges historia? Af SuneE Ambrosiani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vill han ej betrakta med samma misstro, utan antar att vi
värk-ligen hafva en af Erik den heliges lagar. Hur han tänker sig
denna konungs åtgörande vid denna lag, utvecklar han på följande
sätt. »Vi torde få antaga, att den för kyrkans upprättande och
stadgande ifrige konungen fått lagar1 införda, som reglerade hennes
ställning till det inhemska elementet och den tidigare rätten».
Så sannt detta än torde vara, tror jag emellertid att man
kan komma till en annan och riktigare tolkning af det afhandlade
stället i UL, en tolkning, som för öfrigt bättre än H. Hildebrands
egen stöder hans nyss citerade allmänna uppfattning af Erik den
heliges lagstiftarvärksamhet.
Se vi nämligen efter hur motsvarande stadgande lyder i en
annan lag, ME St. L., så finna vi, att ett samband tydligen finnes
mellan detta och Uplandslagens. I Stadslagen står nämligen2:
»Nw bedhis brudgumme giftomal; tha skal giftoman honom
faeste-kono hans giffua ok i haander saetia medh thessom ordhum: iak
giffuer tik mina dotter til hedher ok husfrw ok halffua siasng,
laas ok nykla ok alz halffs vvnnet ok ownnet i paeningom ok
lös-örom, ok hwat thet £er iordh ok lösöra a lande the som i
boskap-enom reru, skiptas epter landz laghum, i nampn fadhers ok sons
ok tha;s hselgha anda».
Det synes mig vara ganska tydligt, att det är ett formulär
för livad giftomannen skall säga, då han gifver kvinnan åt mannen,
som anföres i båda dessa lagar, ehuru det i UL anföres i oratio
obliqua, och man dessutom där instuckit den rent historiska
upplysningen, att Erik den helige i formuläret infört de från kristet
håll hemtade slutorden: »j nampn fafurs ok sons ok f>ffis haelghfe
and»».
Enligt min mening skulle alltså Erik d. h. icke hafva infört
några materiela förändringar i den före honom existerande lagen
1 Hildebrand använder plur. lagar, men talar uttryckligen endast om denna
lag. Erik den helige citeras ej i UL för någon annan. Hans namn förekommer i
UL endast här ÄB III och i företalet, där han i allmänhet nämnes jämte andra
lagstiftare.
2 Gifftomala B. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
