Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Uplandslagens Ärfda B. III — ett bidrag till Erik den heliges historia? Af SuneE Ambrosiani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om kvinnans ekonomiska ställning i äktenskapet, utan endast
infört en formell förändring, som dock var af stor betydelse, ty
genom dessa slutord kristnades äktenskapet. Detta Eriks
åtgörande måste emellertid betraktas som en kompromiss mellan
kyrkans yrkanden och den värdsliga lagen. Den romerska kyrkan
lyckades nämligen aldrig att i Sverige (utom i Östergötland) under
medeltiden få i lag påbjudet, att äktenskapet skulle bekräftas
genom den vigsel hon gaf, och ehuru säkerligen vigsel ofta följde
på fästningen, var den dock ej obligatorisk, utan dessa slutord i
giftomannens tal utgjorde i många fali det enda tecknet på att
äktenskapet blef ingånget i ett kristet land. Den kyrkliga vigseln
var ej heller obligatorisk under den första tiden efter
reformationens införande, ehuru den dock då kommit så allmänt i bruk, att
vad som var lag eller ej sammanblandades i det allmänna
föreställningssättet. Laurentius Petri motiverar också i sin
kyrkoordning af 1571 den kyrkliga vigseln därmed, att om densamma icke
egt rum, så öfvergifva dc fästa varandra, ehuru de redan en tid
lefvat ihop, och urskulda sig med att säga, att de icke blifvit gifta.
Om sålunda den här framställda tolkningen synes gifva en
fullgod mening åt det afhandlade stället i UL, måste emellertid
också en annan fråga upptagas till behandling, innan denna lilla
undersökning kan få anses afslutad, nämligen den huruvida vi ega
att sätta lit till uppgiften om hvem som infört slutorden i
formuläret. Då andra källor till belysande af denna fråga än
lagstadgandet själft för närvarande icke äro påvisade, får man till stöd
för sin åsigt, att just Erik den helige gjort det, endast se till,
vilken grad af trovärdighet man kan tillmäta notisen i och för sig.
Det kan då i allmänhet förtjena framhållas, att om man i
något landskap kan vänta sig en säker tradition om Erik den
heliges värksamhet, så bör det just vara i Upland. Vidare att
traditionen i föreliggande fall ej behöfver anses hafva varit muntlig,
då ju UL själf omtalar äldre skriftliga lagsamlingar, som legat till
grund för dess redaktion. Betraktar man vidare det omständliga
sätt, varpå lagen kommit till: lagmannen och en nämd, som redi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
