Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t. ex. i Lex. Linc. 1640 ock i Syllabus 1649 (under gelo) ock i
partic. pass. i uttr. förkiölda magar i Grubbs Pcnu Proverb. s. 845.
Samma verb heter fsv. kola, isl. köla, da. kjele, ags. celan, lt. kölen,
fht. kuolcn, nht. kiihlen o. s. v.: ett faktitivverb = urgerm. *
kolian till isl. kala st. v. frysa, resp. till adjektivet ags. col, eng.
cool, lt. kol o. s. v. med dess sidoform fht. kuoli, nht. kiihl kylig,
sval. Man torde icke kunna göra sannolikt, att i fornsvenskan
(dialektiskt) vårt kyla direkt uppkommit av kela. Skulle formen
med y vara överförd från preter., där y skulle uppkommit av 0
med förkortning i position, såsom t. ex. vårt verb hytta
uppkommit som nyare variant till höta, så inses icke, hvarföre man saknar
hvarje spår av en form *kylla med kort y. Förmodligen får
där-före här antagas inflytelse från lågtyska kölen, hvars ö antagligen
i många lt. dialekter hade ett tämligen slutet uttal, närmande sig
ii i ht. kiihlen, så att detta ö i svenskan kunde bli y under
mvärkan från det föregående //’-ljudet, som hade i svenska uttalet
sub-stituerats för lt. k.
Ett särskilt stöd för antagandet av lågtysk inflytelse ger
subst. kyla. Detta saknas alldeles i fornnordiska språk ock måste
väl vara lånord från lt. köle, motsv. fht. kuoli, mht. kiiele, nht. kiihle
f. svalka, kylighet. Genom invärkan från subst. kyla kan man då
förklara, hvarföre verbets form med y alldeles undanträngt det gamla
svenska verbet köla, som synes böra annars ha levat kvar som
ljud-lagsenlig ättling av fsv. kela.
Råka, namnet på fågeln Corvus frugilegus, kan tyckas på
grund av fsv. roka ock da. raage (äldre da. roge jämte rog, raag)
vara att härleda från ett förliterärt fsv. o. fda. *hroka med kort o.
Detta skulle då få anses rotbesläktat med isl. hraukr toppskarv
(en sjöfågel), got. hrukjan v. gala samt gr. ocpauyiq skrik o. s. v.
Men man kan bli tveksam om riktigheten härav, då man betänker,
att såväl i äldre svenska som i västgermanska språk träffas som namn
på råka (eller även på kaja, i det man förblandat fågelarterna)
ett ord som hänför sig till urgerm. *hrok-, nämligen sv. rook i
Lex. Linc. 1640 (jämsides med kaja under graculus o. monedula),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
