Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl då härleda från bet. »gent, bekvämt» en bet. »lätt» eller »gärna»
el. dyl.
Ordet förekommer på alla de anförda ställena som
bestämning till verbet plägha ock sammanhanget synes kräva en
betydelse »vanligtvis, i allmänhet» el. dyl. Därföre förmodar jag, att
gänt (gent med e betecknande ä-ljud) är neutr. till fsv. adj. gcenger
gångbar, gängse, hvilket i fsv. literatur visserligen endast är
uppvisat om mynt, men efter all sannolikhet även kunnat användas
likt det därifrån utgångna nutida gängse i allmännare mening.
Vårt adverb skulle med denna etymologi egentligen betyda »såsom
det är gängse», m. a. o. »sedvanligen» eller »i allmänhet». Med
avseende på formen med n i st. f. ng näst före t kan påpekas,
att en sådan form av neutr. till fsv. gtznger fins åtminstone en
gång uppvisad i literatur, nämligen i det hos Södcrwall påpekade
stället i Sv. Dipl. fr. 1401 I s. 97: swa got mynt som nw gtznt
oc gaft ar i rikeno. Jfr annars med dylik ljudförvandling inte för
ingte o. s. v., se Noreen; Altschw. Gramm, § 281, 2.
Hallår, ett gammalt nordiskt ord för missväxtår, nu väl icke
förekommande i Sverge annorstädes än i Bohuslän (se Niléns
ordbok över Sörbygdsmålet), men såsom äldre svenskt funnet i G rubbs
Penu Proverb. 1665 s. 589 i ordspråket: När Möllaren äthcr
Bröd-ldst, så är wist hallahr i Landet, norska hallaar, äldre da. haldaar,
med variantform isl. halléri n., torde innehålla ett forngermanskt
nomen hall-, snarast ett adj. med bet. torr, möjligen ett subst, med
bet. torka. Den ursprungliga bet. av vårt ord synes sålunda ha
väsentl. liknat den hvarmed ä. da. haldaar översättes i Moths
ordbok enligt Molbech: Dansk Gloss. I 321, nämligen »ettort,
ufrugt-bart Aar, hvori Trteer og Urter meget visne og gaae ud», hvilken
översättning motiveras med den anmärkningen, att »Traser der
visne i Toppen kaldes tophallendef. Jfr i Jutlandsdial. enligt
Molbech: Dial. Lex. hallen{d) förtorkad, vissen (om träd), murken (om
ved), även hos Feilberg (art. halden).
Ordstammen hall- är annars med hithörande betydelse icke
veterligen påvisad annat än i nyare lågtyska dialekter, där enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
