Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’fjäll-björk’, vesa-puu ’buskaktigt trä’; veso ’skott, telning’ med
följande afledningar: vesoa ’afskära telningar, kvista, afhugga skott,
skjuta telningar’, vesota ’slå ut skott’, vesouta = vesauta (ofvan),
vesoin ‘kvistyxa, löfskära, med en plural vesoimet i bet. ’rotskott’.
En substantivisk grundform vesu föreligger i fi. vesuri ‘löfskära’.
Det i Lönnrots ordbok, supplementhäftet s. 199, anförda subst.
veso ’löfskära’, hvilket f. ö. som lånord återfinnes i det nyländska
vesu ’krokig knif använd vid löfbrytning’ (Vendell, Nyi.
allmogemålet s. 268 b.), är sannolikt ett förkortadt nominalkompositum,
analogt med germansk-finska lånord sådana som murkina ‘frukost’,
marha-minta ’grimma’, liika ’utväxt, bula’ af germ. *l%ka-l>ormis
(hvarom närmare hos Karsten, Finnisch-ugr. Forschungen II s. 197
f.). Slutligen hör hit väl äfven sms. veden-visa 1) ’andmat (lemna)’,
2) ’notgräs (lobelia)’ (fi. vesi, gen. veden = vatten).
Samma ordgrupp möter i estniskan. Wiedemann-Hurt,
Estn.-deutsches Wb. s. 1402: wöza (wiza) ’schössling, spross, sprössling,
auch von tieren: kalb’, wözu ‘gesträuch, gebiisch, spross, sprössling,
schössling, staude, ableger, fig. kind, kalb’; aficdning: zvdsaj, wozar
’strauchmcsser’ (jfr det synonyma fi. vesuri med samma suffix);
sammansättningar: wezi-wöza, wee-wöza äfvensom wezi-, wee-wözn (wezi,
wee = vatten) Svasserreiss’; jfr ofvan fi. veden-visa.
Ett inljudande germ. 5 återgifves i finskan emellertid icke
blott med s (jfr fi. kaso = fvn. kqs, nsv. kas, kase\ fi. kaisila, kaisla
= fvn. geisl, geisli, se Thomsen, Einfluss ss. 138, 142), utan ofta
äfven med h (jfr t. ex. fi. kaihila, kaihla = kaisila, kaisla: fvn.
geisli, fi. ahku: got. azgö, nsv. aska, Thomsen s. 76). Vid sådant
förhållande ville jag till här berörda germansk-finska ordfamilj
förslagsvis hänföra följande finska ordbildningar med närsläktad
betydelse: vihanta, vihanto (-nta, -nto finska nominalafledningar)
’frodig, yfvig, frisk, lummig, grönskande’, subst. ’grönska, grönskning’,
vihakka (med finskt -Ma-suffix) ’frodigt växande, yfvig, saftig,
lummig’, viho ’frodighet, grönska; omogen frukt’ jämte afledningar.
Slutligen återspeglas de ofvan berörda nsv. växtnamnen vera
och vira (se s. 47) möjligtvis af första kompositionsleden i fi. vera-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
