Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upptages av Erik Jonsson o Cleasby-Vigfusson (skrives av dem
Jijökkr) o anföres av Noreen i Altisl. Gr.3; men då Fritzner ej tycks
känna till den o intet spår av den står att finna i nyisländskan,
misstänker jag starkt, att den är konstruerad av lexikograferna. I
ingen händelse kann Jnokkr ha uppkommit ur den, ej heller den
ur friokkr, utan är den faktisk, så måste man med Noreen (Altisl.
Gr.3 § 155) för den ansätta en grundform *§ekwuR.
Det återstår nu att dryfta räkneordet fiqgur eller (sällsynt)
fiugur (huruvida det funnits en form *jiogur, som varit mer än en
skriftform, är omöjligt att veta, då den icke är belagd i något
rim). Den förra formen är den vanliga o den enda i nyisländskan
kvarlevande [fjogur). Då jag icke på annat sätt kann förklara fiugur,
är jag böjd för att betrakta även denna sällsynta form som
östnordisk; ty i östnordiskan skall ju enligt Pipping
u-brytningsdif-tongen framför kvarstående u ytterligare labialiseras till u, varpå
många exempel finnas; att denna judlag skulle ha gällt även för
västnordiskan, synes mig föga sannolikt, ty vi ha inga isländska
former *iufurr o. s. v.; de skulle visserligen kunna vara
bortana-logiscrade; men då borde fiugur vara den vanligare formen, icke
så sällsynt, som den nu är.
Att mina förklaringar av formerna piokkr, fiiokkva, fciukkr,
fiugur äro riktiga, vågar jag ej bestämt påstå, o kann någon
utfundera enklare o bättre förklaringar, skall jag gärna acceptera
dem. Men mina äro dock möjliga o därför bättre än inga. Jag
hade nog först tänkt mig den möjligheten, att kvarstående v
måhända skulle ha labialiserat brytningsdiftongen iq vidare till io, o
att Jnokkva kunde förklaras så; men den förklaringen strandar
ojälpligt därpå, att fornisl. iqrvi, grus, på nyisländska heter Jörfi,l
vilket ju förutsätter en iq-form.
U-brytningsdiftongen skrives i handskrifterna i regeln io, sällan
iq, im eller iw, under det att u-omjudet av a i de äldre
handskrifterna oftast skrives q, co eller cu, sällan 0. Wadstein drar därav
den slutsatsen, att en bestämd, tydlig skillnad förefanns mellan
1 Belagt endast som ortnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
