Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G. T. (t. c. Es. LI 17) brukas om af Gud sända straff och olyckor.
Vår användning af ordet ansluter sig till den förstnämnda, men vi
kunna begagna det om allt lidande, som kan drabba människor,
och utan den bibliska bibetydelsen, att det är Gud, som sänder
lidandet. Vi kunna tala om sorgekalken, om att tömma den bittra
kalken, om misskännandets kalk etc. för att beteckna en smärtsam
erfarenhet. Vi kunna också föra bilden längre än i N. T. och tala
om att »tömma lidandets kalk ända till draggen». Sundén (Ordbok
öfver svenska språket, 1885—92) upptar under kalk såsom
betydelse a) »Dryckeskärl vid nattvardens utdelande» och såsom därtill
hörande bildligt talesätt: »tömma lidandets kalk». Uttrycket tycks
alltså åtminstone för vissa individers språkkänsla associera sig med
nattvardskalken. Dalin (Ordbok öfver svenska språket, 1850, 53)
omskrifver kalk med »bägarformigt kärl» och upptar (fig.) »man
måste dricka den kalken, genomgå det bittra lidandet, den hårda
pröfningen». Weste (Svenskt och fransyskt lexicon, 1807) har också
ex. »man måste dricka den kalken». Något sammanhang med
nattvardskalken tyckas dessa förf. icke känna till.
Pund är ett ganska vanligt uttryck för naturgåfvor, talanger
(hvilket senare ord har samma upprinnelse). Det leder sitt ursprung
från liknelsen i Matt. XXV 14 ff. (och paral.). Där betecknar pundet
de anlag eller förutsättningar att arbeta för Guds rike, som en
människa fått af Gud. I vårt språk är uttrycket generaliseradt till att
betyda anlag i allmänhet. Vanligen är det fråga om en viss
motsättning mellan anlagen och deras användning, eller åtminstone väntar
man, då man hör talas om någons pund, att också få höra, huru
eller hvartill han använder dem. Ordet är för vår språkkänsla
knappast metaforiskt numera. Pund användes ju icke längre såsom
beteckning för en pänningsumma (annat än i fråga om engelskt mynt)
utan blott såsom viktsbestämning, och jag tror knappast vi tänka på
vare sig mynt eller vikt, då vi tala om någons pund. Man kan
t. e. på tal om Tegnér och Oehlenschläger säga, att den förre var
mera begåfvad, men den senare har gjort mera af sina pund,
åstadkommit mera såsom skald (Schiick 111. litt. hist. I s. 233). Från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
