Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liga. porgerdr Eylaugsdöttir konungs, där titeln konungs icke kan
höra annorstädes hän än till Eylaugs-, Betrakta vi vidare ett
sådant eksempel som det åvan anförda Halldåra Torfadåttir brådur
Iqnmdar biskups, så är det uppenbart, att släktbeteckningen brådur
etc. icke kan referera sig till något annat i det föregående än
Torfa-. Fullkomligt analoga med detta eksempel äro sådana fall
som Markus Gislason, pordarsonar, Ulfssonar. Här är pordarsonar
attribut till Gisla-, varäfter poråar- i sin tur får den närmare
bestämningen Ulfssonar. Men icke blott enstaka ord utan hela
bisatser fogas på samma sätt till faders- (äller moders-) namnet,
t. eks. Olof hitsfreyia var Hrolleifsdåttir, pess er nam Hrolleifsdal.
Ingi Hringsson, cr Hringartki er vid kennt. Äller det redan anförda
Arfuar Karls Gamalssonar, scem kallas Gamal bulse.
Relativsatserna i dessa eksempel hava uppenbarligen till korrelat
begynnelselederna i de skenbara sammansättningarna Hrolleifsdåttir etc.
Förhölle det sig nu värkligen så, att en apposition, ett attribut,
en bisats i de fornvästnordiska språken kan anknytas till ena leden
i ett sammansatt ord, så vore detta en högst märklig företeelse,
vartill motstycke näppeligen lär kunna uppletas vare sig i äldre
äller nyare språk. Huru en sådan sammansättning skall kunna
gälla såsom ett enhetligt ord, faller sig icke lätt att förstå. Vi
äro här komna till själva frågans kärnpunkt, det vari det
onaturliga ock för en oförvillad språkkänsla stötande i dessa uttryck
egäntligen består.
Problemets lösning är, såsom jag redan tidigare haft tillfälle
att påpeka, mycket enkel. En konstruktion sådan som den nyss
angivna är naturligtvis lika omöjlig i de fornvästnordiska språken
som i alla andra. Att saken kan uttryckas på annat sätt i de
förra än i de nyare språken, beror på en skiljaktig beskaffenhet
hos själva de ifrågavarande namnen, bestående däri att de ännu
icke övergått till sammansättningar. De »normaliserade»
täkster-nas tillnamn på -son äro endast skenbara ock konstgjorda
sammansättningar, produkter av utgivarnes oförmåga att frigöra sig
från bundenheten av modärnt språkbruk ock gammal tradition. I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
