Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en närmare undersökning av övriga särskrivningsfall kommer att
leda till samma resultat.
I forntiden rådde mycket större frihet ock omväksling än nu
i bildandet av sådana tillnamn, som angiva härkomst äller
släktskap. Det vanliga var visserligen även då, att en person
betecknades såsom sin fars son äller dotter, men många andra sätt voro
möjliga. Att modrens namn användes i stället för fadrens är
sålunda icke ovanligt. Erik blodoxes söner skrivas t. eks. oftare
Gunnhildar synir än Eirfks synir. Andra bekanta eksempel äro
Sveinn Alfffu son, skalden Steinn Herdisar son, Helgi ok Grimr
Droplaugar synir. Man kunde också få tillnamnet äfter sin bror.
Lagsagomannen förarinn Raga broöir är ett eksempel härpå. Hans
far var landnamsmannen Oleifr liialti, men han benämnes alltid
äfter brodern. Tillnamnet kunde vidare bildas icke av fadrens
dopnamn utan av hans binamn, t. eks. J>orsteinn Kugga son, som
är son till J>orkell kuggi. Likaså av fadrens titel äller yrke, t. eks.
Eirikr konungs son, Ormr konungs broöir, Kristfn konungs döttir,
Sigurör biskups son, Biorn biskups broöir, Arni Biskups framdi,
Arne Meistara son. Även det genom gifte uppkomna
släktskapsförhållandet kunde anlitas för tillnamnsbildning. Såsom eksempel
kunna anföras Einarr Andrés mågr Hkr. III 331, J>ordr Gunnars
maghr DN II 1062C (1315), Olåfr iarls magr KS 123 o. f., Jon
masistara maghr DN III 1305 (1323). Till dessa ansluta sig utan
tvivel även de på fosterbarnsförhållandet grundade tillnamnen såsom
Håkon Aöalsteins föstri, Sigurör Markus föstri.
Den nära frändskapen med de förut behandlade har — helt
naturligt — gjort, att alla dylika tillnamn med dessa fått dela
ödet att »normaliseras» till sammansättningar. Då det nu visar
sig, att detta skett med orätt i fråga om den ena gruppen, sä är
det en icke mindre naturlig slutsats, att detsamma gäller även 0111
den andra, J>orsteinn Kuggason måste vara en lika oriktig
skrivning som jporsteinn J>orkelsson skulle vara, ifall mannen bure detta
tillnamn. I ena som i andra fallet bekräftas också slutsatsens
riktighet lika avgjort genom handskrifternas vittnesbörd, för så vitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
