Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I kalpa, kilpi etc, har sålunda icke något konsonantbortfall
egt rum, utan i stället har den andra konsonanten, i de anförda
orden öfverallt l, bytt plats med den följande vokalen.
I »Den gotiske sprogklasses indflydelse på den finske» 1869
omnämner Thomsen väl icke de nyss anförda orden, men
framdrager i stället ett par andra exempel (s. 59): »En omsaetning (eller
ind-skydning af en selvlyd) synes at have fundet sted i pcrjantai
fredag, vahto skum (got. wapo 0: hvafio), og måské i pilkka plet
(flckkr)» och s. 140: »parras gen. -rtaan f. margo e. c. navigii,
ora e. c. amnis — — — — formodentlig ved omsffitning = oht.
prart m. — — — —, grundform *brazda-s». Från
sammanställningen vahto: Jiwajto, hvilken säkerligen är oriktig (Setälä,
Yhteis-suomalainen äännehistoria, s. 203 f.), kunna vi här bortse. Af
exemplen perjantai och pairras framgår, att metatesen jämte l äfven
kan träffa r, således de bägge ljud, som framför alla andra pläga
i allehanda språk vara utsatta för metateser af olika slag, och vi
kunna alltså närmare precisera företeelsen genom att tala om cn
likvidametates i lånord.
I senare tid har ingen närmare sysselsatt sig med denna fråga,
utan man har utan vidare ansett metatesen vara synnerligen
sällsynt och sporadisk eller t. o. m. endast skenbar, såsom då
Mik-kola, Beriihrungen zwischen den westfinnischen und slavischen
sprachen, Helsingfors 1894, s. 60 säger, att sammanställningen
pilkka: flekkr är mycket osäker och att e i perjantai motsvarar en
nordisk svarabhaktivokal af samma art som de i runstenarnas
ivarait, bariutip etc. förekommande. Jfr också Saxén i Svenska
Landsmålen XI, 3, s. 21 (S4:de häftet) och i Virittäjä 1897, s. 62 f.
Vid en närmare granskning af finskans ordförråd märker nian
emellertid snart, att denna metates ingalunda är så sällsynt och
sporadisk och ännu mindre skenbar, utan i stället ganska vanlig
och under vissa förutsättningar så ofta återkommande, att man
t. o. m. vore frestad att kalla den ljudlagsenlig. Bland de
nordiska lånorden i finskan finner man nämligen följande säkrare
exempel på likvidametates efter uddljudande konsonant;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
