Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något klarare än förut (jfr Mikkola, s. 60; Saxén, s. 21), i det
att svårigheterna med per- därigenom försvinna. Den finska formen
skulle då närmast motsvara ett nord. *fr<ijandag–. Ur finskan
har ordet i så gammal tid lånats till lapskan (bcerjedak m. fl.
former), att dess nt kunnat deltaga i assimileringen till dd (som
sedermera förkortats, men efterlemnat spår i den »förmildrade
stamkonsonanten») och dess a deltaga i den urlapska eller åtminstone
samlapska öfvergången till e. Till finskan bör således ordet ha
kommit i ganska gammal tid, kanske redan för-fornsvensk, och dess
e skulle sålunda möjligen kunna tjäna som bevis för tillvaron af
en gammal, samnordisk öfvergång i > c före a (Brate, Vestm.
Ljudl., s. 11 f.; Noreen, Aschw. Gr. § 115, anm. 4). Finskans
j, som äfven återgifves af den lapska formen, tyder kanske därpå,
att ordet konimit till de nordiska språken från en källa med spirant
mellan de båda vokalerna, således ags. frig{e)dcEg, ej fht. friatac.
Eljes måste detta ha sitt ursprung i ett nordiskt hiatusfyllande j,
hvilket dock kanske icke kan räcka så långt upp i tiden (Bugge,
Arkiv IV, 123; Noreen, Aschw. Gr. § 328, 1 a; Aisl. Gr.3, § 302).
Finskans n förblir emellertid ofbrklaradt. I de nordiska formerna
återfinnes det ingenstädes och att med Saxén häntyda på flit.
pferintac synes mig väl djärft. Det fins då, så vidt jag kan se,
icke någon annan utväg än att antaga inflytande från söndagens
och måndagens namn, sunnuntai och maanantai, hvilka torde gå
tillbaka till urnordiska former med bibehållet n (fsv. sunnudagher,
Reinius, Ups. Univ. Årsskrift 1900, 4, s. 55; mänadagher). Äfven
lördagens namn, lauvantai (och hos Renvall lauvontai), innehåller
ett oklart n, hvilket Thomson kanske med rätta anser vara finskt
genitivmärke. Någon nominativ *lauka eller *lauko är emellertid
icke belagd i finskan, men får väl supponeras ur det votiska
lauko-päivä »lördag». Något d (Noreen, Svenska etymologier, s. 42)
kan icke spåras i de finska formerna af detta ord.
f. perma 1. permti »under boskapens hud förekommande
larv af styng 1. broms, liknande hvit jordmask; knöl på djurs kropp,
innehållande sådan lan’» (att döma af Renvalls lexikon tycks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
