- Project Runeberg -  Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen på hans 50-årsdag den 13 mars 1904 /
160

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Allt i uddljud. Fonemen dr, pr, tr äro visserligen ej
företrädda, men man torde väl ändock ha full rätt att antaga, att äfven
de skulle vid ett inlån behandlas på samma sätt som br, gr, kr.
Jag tillåter mig då att tillsvidare uppställa en så lydande regel:
I nordiska lånord har ett / eller r i nordisk förbindelse
af uddljudande explosiva eller f, k + l, r -f- kort 1. lång
vokal + kort 1. lång konsonant metatiserats med den
följande vokalen. Till tiden för inlånandet tages här ingen
hänsyn, utan alla lånen behandlas i klump.

Nu följer i ordningen att tillse, huruvida det finnes några
undantag från denna regel, äfvensom på hvad sätt de ord förhålla
sig, som icke falla under densamma, utan hvilkas kl, tr etc. står
framför diftong eller framför vokal, följd af två konsonanter.

Det bör då för det första anmärkas, att det i finskan fins
en stor mängd ord med uddljudande kl, kr, pl, pr och tr, som
delvis äro inhemska och då vanligen ljudhärmande eller
rörelse-skildrande, men delvis också nordiska lånord. De flästa hithörande
lånorden (klaari »klar; kvitt, tom, uttömd, utblottad»; klassi »klass»
m. fl.; exempel finner man i mängd i Lönnrots lexikon) äro
visserligen mycket unga och förekomma kanske mest i vissa
dialekter eller samhällsklasser, som stå i lifligare beröring med
svenskan och svenskarne, men ett och annat sådant ord måste dock
vara betydligt gammalt lån. Särskildt synes detta vara fallet med
klinkka, gen. klinkan »låghalt person», klinkata, klinkkaan »linka,
halta (när andra benet är kortare); hoppa på ett ben» jämte linkka,
gen. linkan »ostadig 1. haltande varelse; slingrig, hit och dit böjd;
ojämn (till rörelsen)», linkkti, gen. linktin »halt», linkata, linkkaan
»gå ostadigt, halta smått» = sv. linka. Det uddljudande kl-
tyckes nämligen här motsvara ett nordiskt hl-, hvilket kanske äfven
kommer till synes i det lulelapska slinkas jämte linkas »halt»,
slinkut jämte linkut »halta», jfr slaiftju. »broms» ur urn. *kla%ia-,
fisl. kleggi id.

För det andra finner man också en del ord, som icke ha me-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:11:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordstudie/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free