Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikkola s. 60) = ry. kraj id.; f. ravitsen verb »nära» — ry. stravit’
id.; f. risti »kors» = ry. kr est’ id.; f. rmna, kriuna »ett mynt» =
ry. grivna id.; f. räähkä »brott, last, synd» = ry. grech id.
Vår undersökning har alltså visat, att det fins en mängd
otvetydiga exempel på finsk likvidametates i lånord. Denna
metates är vidare bunden vid sådana ord, där den efter anljudande
konsonant — vanligen en explosiva — stående likvidan följes af
enkel, kort eller lång vokal — ej diftong — med därpå följande
enkel, kort eller lång konsonant, ej konsonantförbindelse; endast i
karsta och palsta se vi undantag från denna sistnämda detalj.
Undersökningen har emellertid också visat, att metates icke
inträder i alla de ord, som uppfylla dessa fordringar, utan att åtskilliga
ord i stället bortkastat den före likvidan stående konsonanten. Så
har för öfrigt skett icke blott i nya lånord — i hvilka det är regel
— utan också i många säkerligen mycket gamla lån, jfr ofvan
hiode och riita samt de litaviska lånen på s. 164 och de
nyss-nämda slaviska lånen raja och risti. Men ändock finner man
metates äfven i ett par lånord ur nyaste tid, såsom karseerata och
kursata.
Det är slutligen också svårt att afgöra, huruvida man här
har att göra med metates af ett tidigare finskt kl-, kr- etc. + vokal
eller om metatesen är att betrakta som en i inlåningsögonblicket
gjord ljudsubstitution. För det förra antagandet talar ett sådant
fall som det ofvannämda sydlapska kraja (Lindahl & Ohrling
»mål, till hvilket man löper»), som öfver f. raja (alltså < finskt
kraja) bör vara lånadt ur en slavisk form med uddljudande kr-,
ry. kraj, äfvensom de för närvarande i finskan mycket talrika orden
på kl-, kr-, pr- etc., af hvilka många säkerligen äro mycket gamla
eller rent af uråldriga. Å andra sidan kan man kanske icke
antaga, att finskan någonsin känt sådana konsonantförbindelser i
uddljud som hl- (kalpa), kr- (liirmta), tl- (talkkuna), vr- (värttinä),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
