Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till tolkningen av Rökstensinskriften Av L. Fr. Läffler
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
h står på ömse sidor om ett — ock består av ’^-element, som
ett särskilt ord, skilt från den övriga lönskriften, som tillhör en
annan underart lönskrift. Jag förmodar, att det är det älsta bruket,
att sålunda, när olika arter lönskrift användes, ordskillnad äger
rum mellan de olika slagen lönskrift. Så är ock förhållandet i
Maeshowe-inskriften nr 18 (Stephens ONRM. I: 238). Först senare
har man företagit sig, att i samma ord använda olika underarter
lönskrift; exempel därpå saknas ej.
De båda orden e up motsvara, enligt min mening, på fsv.
ce up, betydande alltid (upp eller) uppåt. Att ett ce av äldre
*aiw kunnat finnas på Rökstenens tid, därom se von Friesen,
Arkiv f. NF. XIX: 3501.
Rörande återgivandet av ce med e må nämnas, att, om Kock
har rätt i att z-omljudet av a endast i mogmenni gjort sig gällande
på Rökstenens tid, a-ljudet i e med samma rätt som i mogmenni
återgivits med e. I annat fall får man kanske antaga, att ä-ljudet
i detta ord e varit av annat slag än i de vanliga fallen av
z-om-Ijud av a.
Då jag nu går att söka förklara betydelsen av de funna orden
(B up, måste jag bedja den benägne läsaren att icke för hastigt
bryta staven över mitt förklaringsförsök såsom orimligt. Ock jag
ber få säga, att jag med nöje skall uppgiva min förklaring, om
någon sannolikare kan finnas.
Min förklaring går därpå ut, att den förfarne runmästaren
begagnat sig av den lilla lediga platsen för att ge en anvisning, hur
runskriften skall läsas i de fall, då läsningen i följd av lönskrift är
osäker, ock just för de fall där eljest ingen ledning kan utletas av
själva lönskriftens natur ock form, nämligen för de fall, då
lön-skriftdelar stå ställda över ock under varandra, vilka fall just böra
tänkas avlästa allra sist, eller just sedan ce up avlästs. Dessa fall
1 Om e här är = alltid år det kanske sannolikast, att ai i inskriftsdelen
e 3 är — farfader (ej = alltid), såsom Bugge antagit Rökst. II (men åter
övergivit Arkiv XVI: 325, där i likhet med i Rökst. I betydelsen alltid antages). Dock
är det väl möjligt, att dubbelformer här funnits, liksom fns. har både ce och ei(m. m.)
fsv. ce ock e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
