Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
O. F. HULTMAN. NYA FALL AF FORNSVENSK VOKALFÖRLÄNGNING. 227
––’––––-
åmtir ’harm’, karm, larm, tarm, vårmor ’varm’; alka ’halka’, kalk
’calx’, kalk ’calix’, svalka, valk; galga, svalj, talg-, als, 1. as ’hals’;
skvalpa, valp\ ålvår ’half’, valv ’hvalf, kalv, alm ’alm’, alm ’halm’,
kvålmugir ’kvalmig’, malm, skalm. Lånord är antagligen pada
(och med säkerhet öfriga undantag härifrån).
Af dessa fakta synes framgå att Vätömålet tidigare, utöfver
de fall där förlängning hittills antagits hafva egt rum, i mycket
stor utsträckning visat förlängd vokal framfor geminator och
konsonantförbindelser, där det nu i öfverensstämmelse med det
ursprungliga förhållandet visar kort. Upprätthållandet af a-ljudet i
dessa fall, fastän en ljudlagsenlig öfvergång af kort a till ä blifvit
genomförd i målet, kan näppeligen annorlunda förklaras. Framför
en del af de konsonanter som efterfölja detta a-ljud kunde det väl
tänkas bero på en rent kvalitativ affektion af vokalen. Men att de
alla skulle på samma sätt påvärkat a-ljudet, därom kan ej bli tal,
så olika som de till sin bildning äro.
Det resultat vi på denna väg kommit till bekräftar alltså i
hufvudsak de fornsvenska handskrifternas vittnesbörd, hvarom ofvan
varit fråga. Endast så till vida eger en motsägelse rum, att de
senare utan åtskillnad angifva vokallängd framför geminator och
konsonantförbindelser, där Vätömålet visar sig haft förlängd vokal,
och sådana, vid hvilka ingen förlängning kan spåras i detsamma.
Det kan bero på att förlängningslagen värkat i olika utsträckning
inom de dialekter, som representeras af de undersökta fornsvenska
handskrifterna, och i Vätömålet. Men det kan ock bero därpå —
och detta är väl det sannolikare — att i Vätömålet särskilda
omständigheter, förkortning af den förlängda vokalen före den
allmänna öfvergången af kort a till ä eller öfvergång af kort a till
ä på grund af yngre ljudlag, framför somliga geminator och
konsonantförbindelser undanröjt spåren af förlängningen. Att en
förlängning värkligen också här inträdt, därom ger formen bar ’barr’,
jämte df)r ’dörr’ och &r? ’ärr’, en om ock svag antydan. Då rr
samt förbindelser af r eller kakum. I med en följande konsonant
i många svenska dialekter framkallat öfvergång af ett föregående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
