- Project Runeberg -  Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen på hans 50-årsdag den 13 mars 1904 /
228

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kort a till ä1, är det antagligt att det ä-ljud hvarmed Vätömålet
i dessa ställningar återger urspr. kort a grundar sig på samma
ljudlag. Framför gg, dd, bb, gd samt 11, It, Is, där vi sett att det
likaledes visar ä-ljud för äldre a, far väl däremot detta antagas
hafva blifvit förkortadt så tidigt att det kommit att deltaga i den
allmänna öfvergången af kort a till ä.

Också i an ’han’ har tydligtvis vokalen varit kort vid tiden
för denna öfvergång — i strid med hvad vi funnit vara regel
framför geminatan nn. Genom sin användning som obetonadt blef ordet
likställdt med ändelsestafvelserna, där urspr. a i allmänhet
uppträder som a. Ett mera svårlöst problem erbjuder vokalisationen i
granz. Men huru än denna må vara att förklara, kan den
svårligen rubba de slutsatser rörande kvantitetsbehandlingen i Vätömålet,
hvartill vi i det föregående kommit.

Vätömålet är emellertid icke den enda dialekt, där en
differentiering af a-ljudet efter tidigare kvantitetsförhållanden röjer
förlängningarna i fråga. Att noggrant angifva i hvilka det är fallet
låter sig dock icke göra för närvarande, åtminstone icke med
tillhjälp af de källor som föreligga i tryck. Dessa gifva bl. a. ingen
säker kunskap om huru målen i de näjder som omgifva Vätö
förhålla sig härutinnan. Enligt J. E. Wahlström, Uplandsdialekten
s. 4, skulle den behandling af a, som iakttagits i Vätömålet,
återfinnas i hela den till Stockholms län hörande delen af Uppland,
med undantag af den nordligaste fliken, Frösåkers härad — om
nämligen, som sannolikt synes, han åsyftar denna behandling med
sin uppgift att munarten därstädes »uttalar a nästan såsom ä». Så
till vida håller detta i hvarje händelse streck, att i trakterna
nordväst om det angifna området urspr. kort a i starktonig stafvelse
uppträder som (långt slutet eller kort öppet) a cj allenast där
förhållandet är enahanda i Vätömålet utan ock där man i detsamma
finner «2 — jag frånser härvid den ofvan’ omtalade öfvergången

1 Jf. bl. a. Leffler, Sv. fornm. fören. tidskr. II s. 37; Lundell, Sv. landsm.

I s. 97 f.; Grip, Sv. landsm. XVIII. 6 § 37.

s Jf. A. Vibfirg, Sägner på Roslagsmål från Valö socken, Sv. fornm. fören.
tidskr. VII s. 177 ff.; G. Bergman, Alundamålets formlära, Sv. landsm. XII. 6;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:11:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordstudie/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free