- Project Runeberg -  Nordiska studier tillegnade Adolf Noreen på hans 50-årsdag den 13 mars 1904 /
230

(1904) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

här är den vokal, som företräder urspr. a i kort rotstafvelse, af en
kvalitet i enstafviga ord och af en annan i två- och flerstafviga.
Liksom i Vätömålet undanskymmes regeln i någon mån af att en
del ord, tydligen på grund af analogibildning, lån ur rspr. eller
annan dialektblandning, förete den vokalisation som är normal i
den motsatta gruppen. Dess giltighet är ock inskränkt genom
vissa omljudsföreteelser — öfvergång af a i kort rotstafvelse
framför u till ett å-ljud med dragning åt 0 (lmalf. 0) i kustlandskapen1
och ett par socknar i Jämtland, t. ex. lee ’lada’ (Häls., n. Ang.2;
= fsv. obl. ladhu), mqsar messa ’masur’ (Häls., n. Ang.), svglo
’svala’ (Jämtl.; = fsv. obl. swalu) — till ett rent å-ljud (lmalf. o 1.
«) i en mindre del af Jämtland, t. ex. svolo svalu o. d. ’svala’—eller
till ett z^-ljud (lmalf. u) i Härjedalen och större delen af Jämtland

— t. ex. In du ’lada’ (Härj.), sngu ’saga’ (Härj.; = fsv. obl. saghu),
szuulu o. d. ’svala’ 8; äfvensom framfor urspr. a, som här utveck-

sm. medd. s. xc ff.; O. P. Pettersson, Om Lillpintel och trollkäringen (folksaga fr.
Åsele lappmark), Sv. landsm. VI, sm. medd. s. cxxxv ff. — I det följande användes
vid återgifvandet af svenska dialektformer i allmänhet "gröfre" beteckning, utom
för enskilda ljud. Med bokstafven a afses lmalf. a endast där den har längdtecken
({?) eller utmärker kort starktonig- vokal.

1 Måhända dock ej i hela detta område; jag har uppgifter blott från n.
Hälsingland och n. Ångermanland. Från sistnämnda trakt uppgifvas dels former med

0 (enl. Sidenblads beteckning o), dels sådana med lmalf. a (hos S. ä), t. ex. skätte
’skata1, tjväre ’kräkla’ (fvn. obl. pitaru). Om det senare ljudet och dess uppträdande
för 0 i andra fall se längre fram. Möjligtvis stamma dessa å-former från annat
håll än ö-formerna.

2 Då jag vid behandlingen af företeelser, gemensamma för en dialektgrupp,
nödgas åberopa exempel, för hvilka jag har belägg endast från en del af målen,
angifvas dessa städse inom parentes ; förekomsten af samma eller liknande former

1 de öfriga är därmed icke förnekad.

3 Omljudet af a i kort rotstafvelse framför u sträcker sig vida utöfver ifråga-

varande områdes gränser, norrut lika långt som det svenska språkgebitet, söderut

ända ned i Uppland,- det återfinnes ock i de östsvenska målen. Den omljudda vo-

kalens kvalitet företer ganska stora växlingar: utom o, 6L och U i Jämtlands, 6 (och

a?) i Jämtlands, Gäfleborgs och Västernorrlands län samt i sydöstra delen af Vä-

sterbottens län (åtm. t. o. m. Degerfors s:n) möter rent o-ljud i landsdelen norr om
den sistnämnda (åtminstone fr. o. m. Burträsks s:n) oeh i en liten del af Österbotten
(Pedersöre, Purmo och Esse s:nar), äfvensom a-ljud i Uppland och största delen af
det östsv. språkområdet. Jf. Unander, Allm. målet i södre delen af Vesterbottens
län (formerna kore ’kara’, lo[Ö]e jte lö[Ö]u ‘lada’, sogc jte söge ’saga’, tvore ’kräkla
m. fl. likn.); Åström, Degerforsmålets ljudlära, Sv. landsm. VI. 6 § 21; Lindgren,
Burträskmålets grammatik, Sv. landsm. XII. 1 § 24 j Sagor, sägner, legender, äfventyr,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:11:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordstudie/0254.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free