Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norr om det område, inom hvilket vi nu uppehållit oss,
förekommer, efter hvad det vill synas, ingen sådan differentiering af
a-ljudet, som läte med säkerhet sluta till förlängningar af
ifrågavarande slag; icke häller i trakterna närmast sydväst och söder
om detsamma. Men en behandling af urspr. kort a, hvilken
möjligtvis har till förutsättning dylika förlängningar, möter oss såväl
inom det i norr tillstötande området som i de landsdelar som omgifva
Vänern. Åtminstone i Degerfors s:n i Västerbotten företrädes detta
ljud, där ej särskilda omständigheter betinga en afvikelse, af öppet
a (lmalf. a), men framför kk, kt, ks, gg regelbundet af slutet (lmalf.
a), t. ex. båkk ’backe’, vakt ’vakta’, laks, dagg; och i en annan
västerbottnisk socken, Burträsk, där det i regeln blifvit a (framför
gg ai) anträffas i samma ställningar a, om ock — väl till följd af
dialektblandning — endast i enstaka ord, t. ex. klakk, dagg*.
Och så vidt af de föreliggande uppgifterna från Värmland,
Västergötland och Bohuslän kan ses — från Dal har jag inga att tillgå
— är här likaså det korta a-ljudet, ehuru i allmänhet öppet (lmalf.
a), slutet (lmalf. a) bl. a. framför kk (där dock åtm.
Fryksdals-målet i många ord har öppet a), kt, ks\ dessutom framför gg i
Bohuslän och, som det tyckes, Västergötland, men i Värmland dels
endast i ett par ord, dels alls icke. Sålunda t. ex. bakke båkk,
hakka hakk (Värml., Boh.); sakt ’sagt’; aks; laggar -er (Vgötl.,
Boh.), vagga o. d. (Värml., Boh.), bagge bågg (Värml., Boh.).
Men å andra sidan t. ex. skaft (Värml., Boh.), kalv, namn namm,
kalla o. d. (Värml., Boh.), mann, lapp, katt (Värml., Boh.)2. Det
intervokalisk ställning icke på det eg. svenska språkområdet kan uppkomma ur
-gk-(hvilket däremot i Dalarne är möjligt). Att den bildning som innehåller urspr.
-gk-skulle användas just inom de fåtaliga svenska dialekter, där detta varit underkastadt
assimilation, och den andra i alla öfriga, vore dock en alltför egendomlig tillfällighet.
Antagligare är det då, att reglerna för assimileringen af nasal -}- tenuis tarfva en
revision; en sådan påkallas ock af fsv. akkare, nsv. dial. (Runö!) akkar ’ankare’,
som väl svårligen lånats från norskan.
1 Uppgifterna ang. Degerfors- och Burträskmålen härröra från Åström,
De-gerforsmålets ljud]., Sv. landsm. VI. 6 §§ 7, 20 och Lindgren, Burträskmålets
grammatik, Sv. landsm, XII. 1 §§ 46, 47. Det framför gg uppträdande a- resp. ((-ljudet
anses af dessa författare vara utveckladt ur Q.
• Min framställning grundar sig hvad Vänerdialcktcrna beträffar på Noreen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
