Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligger ju närmast att i dessa fall tänka på en rent kvalitativ
affektion af vokalen, förorsakad af den påföljande gutturala
konsonanten. Alldeles uteslutet är det emellertid icke, att äfven här
växlingen- mellan a och a — resp. a och a — återspeglar en
tidigare växling mellan längd och korthet. Också framfor en del af
de konsonantförbindelser, vid hvilka man härtill antagit
vokalförlängning, har kort a i ifrågavarande dialekter kvaliteten a — i Burtr.
a — och detta kan i många fall endast så förklaras, att vokalen
värkligen varit lång. I Degerfors- och Burträskmålen är det sålunda
händelsen i) framför urspr. gg, hvartill i det senare kommer urspr.
nd, inb, t. ex. /agg /agg ’lång’, lann ’land’ (B.), damm n. (B.), 2)
framför gk nt mp, t. ex. kragk (D.), kågk ’kånka’ (B), pant (D.), sant
(B.; mask. sann), stamp stamp ’stampa’, 3) framför urspr. rt, t. ex.
swa\ fwat ’svart’, 4) framför urspr. gn kn, t. ex. agn (D.), gagn
(B.), sagken ’sakna’ (B.). Vänerdialekterna hafva på samma sätt a:
1) framför urspr. gg, nd, mb (i hvilka ställningar likväl västgötskan
och den östligaste värmländskan låtit a blifva å, hvarförutom öfver
hela området vissa ord förete öppet a framför urspr. nd), t. ex.
lagg ’lång’, bann ’band’, vamrn ’våm’ 2) framför gk (där dock vissa
östvärmländska mål i stället hafva å, genomgående eller ifall g k
är heterosyllabiskt), nt (åtm. bohuslänskan, men icke värmländskan)
och mp, t. ex. lagka o. d. ’gå sakta’, vante (Boh,), stampa o. d.
(Värml., Boh.) 3) framför urspr. rt, t. ex. sva{ sva\ ’svart’, ka\
’kart’ (Värml., Boll.) 4) framför st (likväl åtm. i Fryksdalen blott
i ett fåtal ord och i norra Värmland alls icke), t. ex, bast (Värml.,
Boh.), kasta o. d. 5) framfor urspr. gn, t. ex. gagn gagg, agnar
o. d.1. — Vi skola ock strax göra bekantskap med ett som det
Dalbymålets ljudl., Sv. landsm. 1.3 §§ 48, 52, 55 f.) G. Kallstenius, Värml.
bärgs-lagsmålets ljudl., Sv. landsm. XXI. 1, §§ 15 A o. B, samt exeerpter ur Noreen,
Ordb. öfver Fryksdalsmålet, N. F. Nilen, Ordb. öfver Allm. målet i Sörbygden,
och Sandén, Gåtor från — —Norra Vadsbo härad i Västergötland, Sv. landsm. VII. 4.
1 I bohuslänskan tyckes likväl U dessutom till någon ringa del hafva
framgått ur en delabialisering af urspr. g. En sådan förutsättes väl med nödvändighet
af Sörbygdmålets böjning sing. lann : plur. iQnn, svarande mot fvn. sing. land:
plur. iQnd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
