Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Framför urspr. bb är kort vokal förlängd uti enstaka ord i nda.
rspr. — Nceb ’näbb’ — och dialekterna, t. ex. kräbe ’krabba’ (Sej.).
Lång vokal för äldre kort förete vidare framför
urspr.//bornholm-skan samt — mera sporadiskt — vissa andra ömål; dock måhända
blott i tvåstafviga ord. Ex.: fala ’falla’ (Bornh.), kala ’kalla’ (Bornh.),
äle ’alla’ (Bornh.), sgäled ’skallig’ (Faxe på Själl.). Urspr. kort af
nn efterföljd vokal uppträder förlängd åtminstone i några trakter
uti västra Jylland (Örre, Rind, Tvis) samt på Sejerö — t. ex. män
’nian’ (Sej.), ncene ’nännas’ (Sej.), rän ’ränna’ (Jyll), spän ’spänna’
(Jyll.); likaså på flere andra öar, ehuru längden här åtminstone
merendels (på Fyen, Låland o. s. v.) kan bero på att K-ljudet
sammansmält med vokalen till en nasalvokal. Förlängningen framför
rr förbigås här, då den visar sig också i svenska dialekter.
Jämväl åtskilliga konsonantförbindelser, framför hvilka man i
det från fornsvenskan stammande nutida språket aldrig träffar
förlängd vokal, föregås uti dialekter i Danmark och sydligaste
Sverge mer eller mindre regelbundet af sådan. Detta är fallet
åtminstone med rp i någon del af Jylland (ss. Dråby) och på Sejerö,
t. ex. härbe ’harpa’ (Sej.), skårbe ’skorpa’ (Sej.), snérp smBrbe ’snörpa’
(Jyll., Sej.); med lt i en del af Jylland (Djursland m. Sams o.
Tunö), på Sejerö och i en del af Skåne (Luggude h:d), t. ex. galt
’galt’ (Jyll.), mält (Sej., Sk.), sålt (Sej.); med ns i största delen af
Jylland, i södra Själland och på Bornholm, t. ex. dansa o. d.; med
urspr. ft på Sejerö samt i norra Själland och delar af Skåne
(Luggude samt Södra o. Norra Åsbo h:der), t. ex. ävten åvden (Själl.,
Sej.), tjäift tjebvt ’käft’ (Sk.), löft l0vt låvt ’loft’ (Sej., Sk.); med
ursp. fs i en del af Skåne (N. o. S. Åsbo h:dcr), t. ex. krävsa
’krafsa’, rävsa ’räfsa’; samt med urspr. kt och ks också uti delar
§38; J. K. Kryger, Bidrag t. nordsjDellandsk Lyd- og Bejningslaere (i Blandingcr
udg. af Univ. Jubil. danske Samf. h. 5), s. 352 o. flerst.; P. K. Thorsen,
Sprog-arten på Sejerö § 74 f.; Dens., Bidr. t. nörrejysk Lydl. s. 17 o. flerst.; V.
Ben-nike o. M. Kristensen, Kort over de danske Folkemål, b. 1, 2, s. 19 o. flerst.; N.
Olséni, S. Luggudemålets ljudl., Sv. landsm. ’VI. 4 §§ 134, 270; G. Billing,
Åsbomålets ljudl., Sv. landsm. X. 2 § 173. — Landsmålsformerna återges af mig i grof
beteckning, emedan de danska beteckningssystemen skilja sig såvfil inbördes som
från det svenska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
