Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om ock det låter tänka sig att motviljan mot vokallängd framfor
geminator och konsonantförbindelser delvis hindrat
förlängnings-tendensen att göra sig gällande därstädes, vore det dock helt säkert
ett misstag att frånkänna de skilda dialekterna förlängning i alla
de ställningar där vokalkvaliteten icke bär något spår däraf. Ja,
det är icke otänkbart att förlängningen af kort, starktonig vokal
frånsedt de ofvannämnda inskränkningarna undantagslöst
genomförts öfver hela det svenska språkområdet. Ett argument, som
möjligen kunde föras i fältet häremot, må genast vederläggas: att
en del östsvenska dialekter hafva i behåll den ursprungliga
förbindelsen lång vokal + lång konsonant1. Detta förhållande kan lika
väl läggas till grund för en slutsats, att samma förlängningslag,
som låtit de korta vokalerna blifva långa, af de långa gjort
öfver-långa; de sistnämnda skulle i ifrågavarande dialekter icke liksom
de långa hafva framför geminator öfvergått till korta.
Jag sade ofvan, att det förutsatta minskandet af
uttalshastig-heten i svenskan väsentligen resulterat i vokalförlängning.
Härvid tänkte jag, utom på den (i hvarje händelse relativt obetydliga)
allmänna kvantitetsökning som till äfventyrs också konsonanterna
undergått, på de fall där under inflytande af förlängningstendensen
en kort konsonant erhållit värklig längd.
Detta är, såsom LäfTler redan 1874 antydt (i Några ljudfysiol.
undersökningar rör. konsonantljuden s. 49 f.) och Hesselman med
förkastande af senare, afvikande meningar klart uttalat (Språk o.
stil 1901 s. 10 ff.) uti riksspråket händelsen med k, t, p, s efter
urspr. i, y, u, 0 i kort rotstafvelse2. En liknande behandling —
ehuru i allmänhet med den afvikelse att äfven andra konsonanter
deltagit i förlängningen — påvisar den senare författaren i flertalet
uppländska mål, af hvilka dock de västligare framför vokal bevarat
kort vokal -f kort konsonant. Han återfinner den ock i Gästrikland,
1 Hultman, Östsv. dial. § 2. 16.
2 Äfven jag har, oberoende af Hesselmans uppsats, kommit till samma .åsikt;
att detta fir fallet också med doc. O. v. Friesen, vet jag på grund af ett samtal i
Stockholm våren 1899.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
