Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
möjligen i Jämtland och Härjedalen samt (med vissa inskränkningar)
i Degerfors i Västerbotten; och jag är icke obenägen att gifva
honom rätt, då han (i Stafvelseförlängning och vokalkvalitet § 139)
vill till öfvcrensstämmelse med sin regel modifiera den af mig för
estsvenskan (med undantag af Nargömålet) uppställda, att vid
förlängning af kort stafvelse den på sonanten följande konsonanten
förlängts om den är en tenuis och den förra en annan vokal än a
(Östsv. dial. § 52). Antalet af mål med dylik behandling af urspr.
korta stafvelser torde vara ännu något större; dock är detta
undantag från den allmänna regeln, att förlängningen träffat
stafvel-sens sonant, med säkerhet främmande för de flesta svenska dialekter.
Framför den förlängda konsonanten är vokalen nu städse kort,
men att den alltid varit det är cj så gifvet. Om den öfvergång
af i till e och af y till ö, som i största delen af det svenska
språkgebitet kan iakttagas i ursprungligen korta rotstafvelser, bör ställas
i samband med dessas förlängning — åtskilligt synes tala både
för och emot denna mening — undgår man svårligen att antaga
det också ord sådana som beck, vett, skepp, hetta en gäng haft
förlängd vokal. Ty att, såsom Hesselman (senast a. a. § 141)
snarast håller före, öfvergången skulle framkallats af
stafvelseförläng-ningen, äfven om denna yttrat sig blott som förlängning af den
på vokalen följande konsonanten, förefaller alldeles otroligt.
Framför geminator visa ju annars som bekant vokalerna större
benägenhet att öfvergå till mera slutna än framför motsvarande enkla
konsonanter. Möjligtvis hafva de urspr. kortstafviga ord, som nu
uppträda med förlängd konsonant, till en början erhållit hal fl ång
såväl vokal som konsonant.
Att äfven andra fall af konsonantförlängning i svenskan —
såsom t. ex. den dialektiska förlängningen af tonlös konsonant efter
likvida eller nasal — haft samma rot som de hittills behandlade
kvantitetsförändringarna, synes icke omöjligt. Ett närmare ingående
på denna fråga måste jag emellertid här afstå ifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
