Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vore väl för vågat att tänka på en kollektiv M-stam, som skulle i fsv.
(t. ex. gen. pl. gmsa) förlorat kons. i genom formblandning med
gr as. >
Af dessa förklaringar torde Noreens första, som han ju själf
öfvergifvit, äfvensom Såbys kunna lämnas ur räkningen. Detsamma
anser jag gälla Falk-Torps sista förklaring. Dels synes det
osannolikt, att detta ord, som förekommer i samma form i sv. och da.
sedan urgammal tid och är spridt i de flesta östn. dialekter, skulle
ha rönt lt. påverkan. Dels är mit. gres på sin höjd en sällsynt
sidoform till g ras. Dels och viktigast visar meng. gres (redan i
Orrmulum), som otvifvelaktigt är ett nord. lånord (jfr Björkman,
Loanwords, s. 211), att formen gras måste ha funnits i nord. språk
långt före den tid, då det mit. inflytandet på dessa kan antas ha
börjat. Därmed torde all tanke på att förklara gr ms genom mit.
liksom i allmänhet genom främmande påverkan få anses utesluten.
Såvidt jag kan finna, måste grens vara antingen en afljudsform eller
en omljudsform till g ras.
Innan jag ingår på frågan om hvilken af dessa möjligheter
är den riktiga, vill jag något uppehålla mig vid mit. gres. Enligt
min uppfattning saknar denna form allt värde för bedömandet af
frågan om de nord. formerna af vårt ord. Falk-Torp fatta mit.
gres som en omljudd form och stöda detta antagande med en
hänvisning till ty. Gräser. Denna sista form är emellertid helt
ung (jfr Heynes Wörterbuch) och kan absolut icke ha något med
mit. gres att göra. Tamm antar att mit. gras och gres stå i
af-ljudsförhållande till hvarandra. Ser man då närmare på de lt.
formerna af vårt ord, torde man komma till den slutsatsen, att båda
dessa förklaringar äro oriktiga. Om man bortser från ffris. gres,
gers, hvilka enligt kända ljudlagar äro utvecklade ur *gras, finner
man: mnl. gars, gers, gaers, gors, gras, holl. gras,gars,gers, geers,
gres (se Woordenboek der Nederlandsche Taal), hvilka alla synas
återgå på gammalt gras; mit. gras, gres; lt gras, gres, ges (< gers)
(se t. ex. Doornkaat-Koolman). Att nu i dessa f-former se
afljuds-eller omljudsformer, synes mig ytterst vågadt, då man vet, hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
