Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett språkhistoriskt spörsmål.
Af
OTTO von FRIESEN.
Om utvecklingen af q i svänskan.
Det i samnordisk tid ur a genom a-omljud uppkomna q har
— såsom välbekant är — i östnordiska språk utvecklat sig i ganska
olika riktningar, i det att det i literaturspråken än uppträder som
0, än som u (o), än åter som o, i nyare tid å. Språkforskarne äro
f. ö. ännu icke fullt ense om resultaten af de förändringar ljudet
i östnordisk tid undergått.
Läffler tycks vara den förste, som i tryck angifvit konturerna
af ljudets historia: Om i/-omljudet af ?, * och ei i de nordiska
språken s. 14 not 2. Ingående har frågan behandlats af Kock i Studier
öfver fornsvensk ljudlära s. 464 ff.; jfr Arkiv f, nord. Fil. V, 95,
där han anför ytterligare bevis för sina åsikter. Dessa kunna
sammanfattas i följande regel: q öfvergår 1. till 0 framför r och
kakuminalt / t. ex. fvn. qm — östn. em, fvn. ql — östn. 0I;
2. till u framför gg t. ex. fvn. dqgg — östn. dug; 3. q
kvarstår, skrifvet o, i öfriga fall t. ex. fvn. bqllr — nsv. boll, nda.
bold; fvn. nqkurr — fsv. nokor, nsv. någon.
I den sist nämda — tredje — punkten har Kocks slutsatser
bestridts af Hultman Finländska bidrag till svensk språk- och
folk-lifsforskning s. 94. Denne framhåller, att en egendomlig motsats
gjort sig gällande i östnordiska språk vid utjämningen af den ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
