Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under fyra århundraden (600—900-talen) satts till hvila, > åtföljda
af sina hästar, hundar och andra husdjur1, samt i de för några år
sedan funna vikingatidsgrafvarne vid Tuna i Alsike socken, där
äfven kvinnor voro jordade i sådana farkoster2. Vid Vendel och
Tuna voro dessa båtgrafvar anbragta under flat mark, vid Ultuna
däremot, som det synes, i högar. Helt nyligen har vid Sala
påträffats ett par med vikingatidssmycken prydda kvinnolik liggande
i urhålkade kanoter, hvilka bevarats i den af blålera bestående
jordmånen. Samma konserveringsmedel ha vi att tacka för
bevarandet af dc berömda norska vikingaskeppen, från Tune i
Små-lenene och Gokstad vid Sandefjord, hvilka emellertid endast äro
de båda eklatantaste norska exemplen på båt- och
skeppsgrafvar-nes där rikt företrädda grupp8. I Norge synes man också några
gånger ha anträffat rester af obrända fartyg, innehållande brändt
lik. Oftare har man bränt skeppet eller båten med den döde, så
som araben Ibn-Fadhlans skildring af den »ryske» köpmannens
bränning vid Bolgar år 921 så lifligt åskådliggör det för oss. Det
mest storartade exemplet härpå erbjuder fyndet vid Möklebust i
Nordre Bergenhus amt, men till detta fynd som det påtagligaste
kommer sedan hela den långa serien af de tusentals brandgrafvar
från den yngre järnåldern å den skandinaviska halföns fastland,
hvilka innehållit ett större eller mindre antal klinknaglar. Ofta är
dessas antal så litet, att man ovillkorligen känner sig tveksam inför
frågan, om de verkligen kunna härröra från en bränd båt, och om
man verkligen öfverhufvud så ofantligt ofta uppoffrat en båt vid
likbegängelser. Båda dessa frågor blifva emellertid på ett högst
intressant sätt besvarade genom följande upplysning hos
Ibn-Fadh-lan: i>Om en fattig inan dör, så bygga de (’ryssarne’) åt honom ett
litet fartyg, lägga honom däri och förbränna det». Detta visar
1 Antiqvarisk tidskrift VIII: i, Upplands fornminnesförenings tidskrift h. XVI.
2 Ynter 1895, s. 219.
3 Beskrifningar och litteraturhänvisningar finnas i Montelii uppsats “Högsätt-
ning i skepp under vikingatiden Sv. fornntinnesfören. tidskrift, Bd. VI; jfr ock
Gustafson, "En baadgrav fra vikingetiden", i Bergens Museums Aarsberetning 1890,
Nr. 8. — De norska båtgrafvarne synas i allmänhet förekomma i högar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
