Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
föröfrigt mestadels gudamyter och hjältesagor, hvarvid man
naturligtvis ej får lita för mycket på verklighetstroheten i de
kulturhistoriska detaljskildringarna. Emellertid nämnes i dem både likbränning
och jordande, den förra särskildt i den berömda skildringen af
Sigurds och Brynhilds likbegängelse i Sigurd arkvid a III (v. 65 ff.),
hvilken dikt Mogk därför anser ha tillkommit »in der Brennuöld,
also vor der Mitte des 9. Jahrhs.» Denna absoluta datering stöder
han säkert endast på den senare isländska litteraturens uppgifter
om förhållandet mellan de båda grafskicken. Arkeologiskt taget
blir dateringen tydligtvis beroende på, i hvilken trakt sången skall
anses hafva blifvit diktad, förutom att det ju alltid kan tänkas, att
diktaren med afsikt skildrat arkaiserande.
Skildringen i Siguröarkviäa — egentligen Brynhilds
föreskrifter för likbegängelsen -— lär oss, dels att bålet (här poetiskt
kal-ladt borg) skulle tältas med bonader (tjgld) och sköldar, dels att
Sigurd skulle åtföljas ej blott af djur (»två hökar»)1 utan också af
Brynhild själf samt af fem trälinnor och åtta tjänare af god
härkomst, Brynhilds »fostersyskon och fädernearf» (fostrman mitt ok
faderni). Detta ger osökt anledning till sammanställning med
Ibn-Fadhlan’s skildring, huruledes den rike »ryske» köpmannen följes
på bålet af en bland sina trälinnor, som högtidligen offras, innan
skeppet antändes. Man har ofta ställt sig tveksam, huruvida denna
skildring finge utan vidare tillämpas på skandinaviska förhållanden.
I denna fråga har dock arkeologien ännu icke hunnit säga sitt sista
ord. Helt nyligen anträffades t. ex. vid Östveda i Hedesunda
socken vid nedre Dalälfven mans- och kvinnogods tillsammans i cn
brandgraf (St. hist. mus. inv. 12016 A); och jag misstänker, att
ett fullständigt genomgående af det skandinaviska fynd materialet
skulle lämna åtskilliga andra exempel på detsamma2. Och såsom
1 “två hundar* i Gödeckes öfversättning är konjektur af Grinim för att fylla
en förmodad lucka i texten.
2 Jfr Rygh, Aarb. 1877, s^* *93- Ej fullt jämförliga äro sådana fall, då
mans- och kvinnolik anträffats jordade bredvid hvarandra, såsom t. ex. förekommit
i ett par träkammargrafvar på Björkö. Ty här kan den ena makens lik vara
senare infört 1 den andras grafkammare. Om en sådan sed ha vi också ett uttryck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
