Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genast öfvergick i förruttnelse; det blef då brändt på bål. I flera
sagor berättas om gengångare, som man först fick bukt på sedan
man gräft upp liket, som befanns oförmultnadt, och brännt upp
det samt kastat askan i sjön1. Denna föreställning, att man genom
bränningen omöjliggjorde för den döde att återvända till
människovärlden, är utan tvifvel lika gammal som likbränningsseden och är
blott en annan sida af den förut framhållna innebörden af denna
sed: att man på detta sätt ville för den dödes egen skull snarast
möjligt bereda honom öfverfärd till den högre världen. Men
karakteristiskt är, att sedan likbränningen blifvit omodern såsom
allmänt grafskick, är det den föraktliga sidan af dess innebörd som
längst håller sig kvar i medvetandet och föranleder dess
användande. Och senare tiders hexbål stå nog i ganska nära
sammanhang med den nu nämnda föreställningen.
Mycket talas i de sagor, som röra Island, om ett annat
be-grafningssätt af ringaktande innebörd, ehuru ej på långt när så
smädligt som bränningen. Det kallas att kasa eller dysja2. Så
behandlar man en dödad fiende, en ogärningsman, folk som
be-drifvit trolleri, och äfven en gengångare såsom ett första medel.
1 Laxdcelasaga kap. 24, Eyrbyggjasaga kap. 63 (jfr. 33 f.)j jfr ock Torfinn
Karlsefnes saga kap. 5, Flöamannasaga kap. 22, hvilka håda berättelser handla på
Grönland, samt Grettes saga kap. 35.
2 T. ex. Laxdoelasaga kap. 24, 37, 38, Hrafnkelssaga kap. 6, Gisle Snrssons
saga sid. 34, Eyrbyggjasaga kap. 32—34, 63, Björn Hitdcelakappes saga sid. 37, 41.
I Gisle Surssons saga sid. 72 förekommer i en liknande situation — den fredlöse
Gisle har blifvit dödad ute i fjället af sina fiender — ett ovanligt uttryck: nu draga
peir hann ofan, ok — ggtva peir hann par i grjåtinn (den andra versionen, s. 158,
har: — ofan d jgfnu — och — par t grcentoinné). Ordet ggtva synes dock ej
hafva samma innebörd som dysja och kasa. Det förekommer också i den poetiska
Eddan, i Guörunarkviöa I, 8, tydligen i den helt allmänna betydelsen "begrafva*.
Docenten von Friesen meddelar mig härom följande: “Ordet hör formelt närmast
samman med det likaledes i poesien förekommande ggtvar l. pl. t., ’dräkt, prydnader,
rustning’. Orden motsvara likaledes formelt ags. geatwe f. pl. t. ’arms, equipments,
garments, adornments’, hvaraf verbet geatwan ’to make ready, prepare, adorn’. De
nordiska orden torde — ehuru intet direkt tvingar till detta antagande — vara lån
från anglosachsiskan, som gifvit det nordiska språkförrådet många andra kulturord.
Verbet ggtva skulle således ursprungligen betyda ’ikläda vapen, rustning’, och i
Norden skulle ordet fått en betydelseinskränkning: ’kläda lik’ för att sedan
be-grafva det“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
