Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därmed gick den gamla Ormr Snorrasons bok tillbaka till
Riksarkivet, hvarifrån den öfverlemnades till Antikvitetskollegiet,
såsom redan föiut skett med andra fornnordiska manuskript. Det
är stor anledning antaga, att kollegiet sedan icke släppte den
ifrån sig. Ännu vid inventeringen 1693 fins den kvar i dess
samlingar1, och Klemmings påstående, att den förstördes i »den stora
Upsalabranden 1702», torde därför få korrigeras till »slottsbranden
i Stockholm 1697». Klemming har gifvetvis haft kännedom om
att Rudbeck haft handskriften i sitt förvar, men han har tydligen
icke haft tillfälle att följa det långvariga och trassliga
infordrings-bråket, som följde på Verelius’ död, för att se, att den af
Rudbeck återlemnades. Emellertid har han dock sedermera själf
kommit i tvifvel om riktigheten af sitt kategoriska påstående, ty i ett
å Kungl. biblioteket förvaradt exemplar af A. I. Arwidssons
Förteckning öfver Kongl. bibliothekets i Stockholm isländska handskrifter,
Sthlm 1848, fins en af hans hand om papp. fol. nr 58 gjord
anteckning: »Efter den dyrbara pergamentshandskriften Orm
Snorre-sons bok, kommen till Sthlm sannolikt 1448, uppbrunnen hos
Rudbeck i Upsala 1702», till hvilken han senare gjort det lilla tillägget:
»eller Stockholm 1697». Emellertid — Ormr Snorrasons bok är
och förblir borta.
Innan den gick förlorad, har den dock till största delen blifvit
afskrifven. Genast efter det att Antikvitetskollegiet fått den
efterlängtade membranen i sin ägo, började man att kopiera densamma.
Resultatet då blef dock endast den obetydliga början, som nu
föreligger i Kungl. bibliotekets papp. 4:0 nr 29 och cod. Ups. R: 706:1,
den förra stannande i I7:de, den senare i 25 kapitlet, båda skrifna af
en och samma hand, amanuensen Harald Wisings, såsom det synes2.
Emellertid blef dock ett lo-tal år senare vid det stora
kopie-ringsärbete, som utfördes af kollegiets isländska amanuenser äfven
Ormr Snorrasons bok ordentligen afskrifven. Helt säkert har den
blifvit kopierad från pärm till pärm, äfven om afskrifterna af ett
1 Se V. Gödel, Anf. arb. s. 285.
5 Jfr Katalogerna öfver de resp. handskriftssamlingarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
