Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anlagda, hvarefter man längre in i boken tränger ihop rader och
typer för att spara på pergamentet, hvartill äfven kommer den
växling, som är en följd af att merändels flere händer utfört arbetet.
Så är t. ex. fallet med piöreks saga, och samma förhållande synes
äfven hafva gjort sig gällande hos Ormr Snorrasons bok. Om
proportionen mellan Vigfussons afskrift och originalets text för den
första fjärdedelen får sättas till 9,2, så måste den i de tvänne
följande ökas till 10 för att sedan i den sista delen höjas ända till
14, omständigheter, som på samma gång ge vid handen, att flere
skrifvare varit använda vid arbetets utförande. En ingående
granskning af de i Bureus’ och Verelius’ citat anförda sid-siffrorna leder
till dessa proportioner. Mågus saga har börjat å sid. 48, Bzerings
saga har aflöst Flovents å sid. 116, och Partalopa måste hafva
stannat med sid. 176, ty från och med 177 och framåt finnas citat
från Enoks saga. Därmed äro vi också inne på den del af
membranen, som icke blifvit i afskrift bevarad. Huru stor Enoks saga
kan hafva varit, är ej möjligt att afgöra, men man torde komma
sanningen nära, om man tillmäter den samma omfång som den
följande: Parcevals saga, hvilken åter i sin tur, af andra
uppteckningar att döma1, är att likställa med den här ofvan omnämda
Flovents saga. Med en dylik beräkning kommer man fram till
sid. 200, från hvilken också ett citat återfinnes i Verelius’ Index
under artikeln Meinsemd. Den gamla membranen skulle således
hafva innehållit vid pass 100 blad.
Hvad sedan innehållet beträffar, så har man härom uppgift
af Verelius dels i den ofvan från hans Index citerade förteckningen,
dels ock i hans handskrifna, nu i Uppsala universitetsbibliotek
förvarade Catalogus historiaruin et monumentorum e penu antiquitatis
islandicce depromptus2. I det sistnämda arbetet, som är en strängt
affattad nominalkatalog öfver det isländska handskriftsmaterial, som
Verelius hade till sitt förfogande, får man dock endast veta
namnet på sagorna utan någon upplysning alls om deras inbördes
1 Se Cod. Holm. Perg. 4:0 nr 6: 4, 7.
2 Cod. Ups. R: 697, VI. Aftryckt i V. Gödel, Anf. arb. s. 256—63.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
